Idag på internationella kvinnodagen vill jag uppmärksamma de kvinnofrågor som borde vara viktigast för riksdagspartierna. Kvinnokampen av idag har kantrat och numera har ”elitfeminism” och ”husmorsfeminism” tagit alltför stor del av debattutrymmet. Låt mig förklara;
Elitfeminism har jag valt att kalla den jämställdhetsopinion som tar sin utgångspunkt i att vita privilegierade kvinnor som mig ska få det ännu bättre. Jag tänker närmast på den evigt pågående kvoteringsdebatten. Jag är medveten om att olika typer av bolagsstyrelser oftare leds av män än av kvinnor och jag också medveten om att vi som politiskt parti har en fortsatt resa att göra för att engagera fler kvinnor. Men elitfeministernas största dilemma är att de kvinnor som lyfts fram genom olika typer av kvotering riskerar att förminskas till att enbart vara ett kön.
Jag är övertygad om att kvinnor vill tillskrivas fler egenskaper än att enbart vara det kvoterade könet.
Husmorsfeminister vill vinna mark genom att driva frågor som ligger nära husmoderns urmoder. Det handlar om att kvinnliga politiker ska fokusera på det som anses vara särskilt kvinnogöra; alltifrån att säkra skolmat till att möjliggöra politiska möten där kvinnor kan delta med sina barn. Husmorsfeministernas iver att lyfta fram kvinnor i vad de anser vara jämställdhetsfrågor blir kontraproduktivt. Deras resonemang befäster istället kvinnans roll vid spisen.
Sverige är i dag ett av världens mest jämställda länder. Men trots det utmanas svensk jämställdhet av politik, religion och kultur. Lagar ger kvinnor samma rättigheter som män men ibland inte samma möjligheter. Olika religioner och kulturer innehåller inslag som förtrycker och begränsar kvinnor; Kvinnor utsätts fortfarande för mäns våld i nära relationer.
Alltfler unga flickor växer upp i Sverige med begränsningar sprungna ur traditioner och religion. Hedersbrott och förtryck är vanliga inslag i vår vardag. Kvinnor har lägre löner, otryggare anställningar och kvinnodominerade yrken värderas ofta lägre.
Medan elitfeministerna och husmorsfeministerna står på barrikaden för kvotering och kvinnors rätt att ta med barn på politiska möten dör andra kvinnor och flickor i vårt samhälle. Inte för att de får dålig skolmat eller för att de inte får plats i en bolagsstyrelse utan för att de förtrycks, misshandlas och förvägras ett självständigt liv. Dessa flickors och kvinnors rättigheter förtjänar vår uppmärksamhet. Det är jämställdhetsfrågor av vår tid.