Regionens politiker - med få undantag – talar med dubbla tungor när det gäller kollektivtrafiken. Åt ena hållet är budskapet: Ställ bilen, gå eller cykla till hållplatsen och ta bussen eller pendeln och gör det för att bidra till ”en attraktivare region med minskad miljöpåverkan, mindre trängsel, ökad trafiksäkerhet och bättre folkhälsa”.
Åt andra hållet är budskapet det omvända: Glöm bussen och miljön och folkhälsan och ta bilen. Alternativet är kilometerlånga färder till fots eller på cykel på tvåfiliga vägar utan vägrenar och belysning, gärna med tung trafik av exempelvis fullastade långtradare med släp på väg till Billeruds massavedsmottagning.
De som uppmanas att ställa bilen får kortare avstånd till hållplatsen, tätare och pålitliga turer, snabbare resor, valmöjligheter, komfortabla fordon, säkerhet, prisvärd och miljövänlig resa – kort sagt: En positiv resupplevelse.
De som uppmanas ta bilen berövas efter 1 juni sina nuvarande busslinjer och hänvisas istället – om de har mer än 2 kilometer till en hållplats – till NÄRTRAFIK ”avsedd främst för serviceresor”. Den ska beställas minst två timmar i förväg, endast under lågtrafik och med högst osäkra restider eftersom de ska samordnas med både skolskjutsar och sjukresor. (Gymnasieelever och grundskoleelever som utnyttjat det s k fria skolvalet har inte rätt till skolskjuts.)
Så olika kan skattebetalare i Region Östergötland hanteras av regionpolitikerna och detta med målet: Kollektivtrafiken – ett positivt sätt att resa. För medborgaren, samhället och miljön. De som erbjuds morötterna är – i Norrköpingsområdet - de som bor i städer och större tätorter och redan har bra kollektivtrafik. De som betalar förbättringen, är de som har dålig kollektivtrafik – de som bor i de mindre tätorterna Simonstorp, Kvarsebo, Vånga, Graversfors, Skärkind. Mem, Kuddby, Ljusfors och på ren landsbygd. De blir efter 1 juni av med nästan alla busslinjer/hållplatser. Och det spelar ingen roll om deras ort av kommunen prioriterats för flera bostäder, service och kollektivtrafik.
Med Östgötatrafikens egna sätt att uttrycka språkliga motsatser sägs att 80 procent får det bättre och 20 procent får Närtrafik. Ingen får det sämre enligt politikerna. Den språkliga akrobatiken blir ännu mer halsbrytande när övergången presenteras som att det ”i de flesta fall blir en förbättring för invånarna eftersom de "slipper gå till närmaste hållplats”. Att gå två kilometer på den tvåfiliga vägen mellan Göstad och Vånga eller Göstad och Ljusfors bruk, där det saknas vägrenar och belysning, i ur och skur, i sol som i snö och halka, med skolväskor, matkassar och artrosknän och de fullastade massavedsbilarna strykande längs sidan, är inget problem för regionens politiker. Själv blir jag tjutfärdig, när jag tänker på det.
Den 28 april kommer politiker från Regionens Trafik- och samhällsplaneringsnämnd till ett offentligt möte i Klippan i Vånga kl 18:30. Jag utgår från att ordföranden Michael Cornell och vice ordföranden Martin Tollén tar bussen till mötet, stiger av vid Göstad och går till Klippan. Det är mindre än två kilometer så någon Närtrafik är inte aktuell och måtte några journalister med kameror möta dem vid hållplatsen och dokumentera promenaden!