Så var det dags igen! Den jobbiga betygsättningsperioden är igång och pressen ligger som vanligt på den enskilde läraren.
Enligt en debattartikel i Aftonbladet uppger hela 26 procent av lärarkåren, i en undersökning gjord av Lärarnas Riksförbund, att de utsatts för påtryckningar av föräldrar som försökt få dem att ändra elevernas betyg. Utöver detta anger 15 procent av de tillfrågade lärarna att de pressats av rektor att ändra betygssättningen.
Hur kommer vi åt detta otyg med betyg? Hur kan vi flytta ansvaret från att ligga på bara läraren till att också ligga på Skolverket? Kanske borde vi återinföra standardprov i alla årskurser samt se till att, centralt rättade, nationella prov blir mer än bara vägledande?
Standardproven skulle kunna fungera som en regelbunden indikator på hur eleven låg till i sin kunskapsutveckling och vara lika för både kommunala- som friskoleelever. Föräldrarna skulle få ”svart på vitt” se hur deras barn klarar målen i skolan i förhållande till övriga barn i kommunen.
De centralt rättade nationella proven skulle i framtiden kunna fungera som en sorts ”examensprov” och eftersom resultaten är nationellt jämförbara och eleverna får betyg efter en given skala, blir det inte heller möjligt att ifrågasätta dem. Ett sådant system skulle ge lärarna ”råg i ryggen” och föräldrarnas makt över rektorer och lärare skulle definitivt minska. Till alla betygssättande lärare vill jag rikta ett varmt stöd för er fenomenala insats. Jag längtar ibland tillbaka till skolan men inte till betygskaoset.