"Fursten" är nu en av de mest utlånade böckerna i landets ungdomsvårdsanstalter och fängelser. Hur har en bok som skrevs 1513 hamnat i den positionen?
Kring år 1500 hade florentinaren Niccolò Machiavelli ungefär samma ställning som Henry Kissinger hade i kalla krigets USA. Maktens rådgivare och ambassadör. En tidigare furstesläkt återtog makten. De nya härskarna lät häkta Machiavelli, han torterades och klarade sen med nöd och näppe att undgå dödsdom. Frigavs, flyttade till familjens gård ovanför Florens och skrev "Fursten". Av förordet att döma var syftet att komma igen som maktspelare. Men det blev inte så. Boken gavs ut fem år efter hans död.
Då bestod Italien av stadsstater. De förde ofta krig mot varann. Inne i städerna hade adelsfamiljerna egna torn att ta skydd i under grannfejderna. San Gimignanos stadssilhuett domineras ännu av tornen. Bologna har dem i sitt stadsvapen. Boken handlar om att överleva och styra i där ingen är att lita på.
"Fursten" gnistrar av intelligens och insikt i maktens villkor. Den blev omedelbart kontroversiell. Många tycker fortfarande att den uppmanar till lömskhet och svek, andra att den är ytterligt cynisk och några att den helt enkelt är realistisk.
Jag fascineras av den utstuderade bristen på moraliska värderingar. Vad som är gott eller ont diskuteras inte alls. Inget om hur saker och ting borde vara eller borde bli. Bara vad hur saker och ting är.
Den som vill bli furste får släppa allt utom att manövrera för att bli furste. Den som lyckas bli furste måste först och främst överleva. Är han ute och rider måste han tänka på att fienden kan komma bakom nästa krök. Hemma i palatset finns ingen att fullt ut lita på. Lyckas han vinna territorium ska han flytta dit för att markera att han tänker behålla det. Om fursten är god eller åtminstone framstår som god är bra för att få folkets stöd. Men han ska ta till kniven vid behov. En uppstickare som hittas skuren i två delar på torget är en effektiv markering.
Att vara som det heter med dagens språkbruk "naiv" är helt fel. Machiavelli ägnar ett helt kapitel åt en framgångsrik kondottiär som tappar sin far påvens stöd, ballar ur och i desperation börjar tro på löften. Han dog 31 år gammal fråntagen sina kläder. Den som litar på motståndaren går under.
Världen har så sakteliga förflyttat sig i en riktning där krig ska undvikas. Krigsmakt heter numera försvarsmakt. Våra städer är inte längre muromgärdade. Befästa privatpalats med egna soldater förekommer inte, möjligen att några bor i svårintagliga hus och anlitar väktare. Staten har våldsmonopol.
Eller hade. Nu strider gängkriminella om marknader, makt och revir och lejer utförare där de kan. Som på Machiavellis tid. Då de tas in till ungdomsvårdsanstalter eller fängelser lånar de "Fursten". Den har blivit deras referenslitteratur.
Att interner läser "Fursten" är nu bara att konstatera. Ska politiker och tjänstepersoner som ansvarar för internerna läsa boken? Absolut! Man kan vara, eller försöka vara, en god människa och samtidigt verkligen ha nytta av att läsa detta banbrytande verk från 1513.