Men han var ju inte direkt negativ när han lovsjöng Södra Promenaden. Och visst är våra promenader fina. Nyligen var jag på ett politiskt möte där det diskuterades stadsplanering i Norrköping. Jag upplyste mina partivänner om att jag flyttade från Norrköping i slutet av 1991 och återvände i mitten av 2018, och att det inte var riktigt samma stad jag kom tillbaka till. - Men kan du inte skriva om hur du upplever att Norrköping förändrats, uppmanade en partivän. - Ok, sa jag, - ska försöka!
När jag flyttade 1991 hade Norrköping ungefär 120 000 invånare. Nu när jag kommer tillbaka närmade det sig 145 000 invånare. Att invånarantalet ökar är det kanske viktigaste måttet när man funderar på om en kommun lyckas med att skapa en positiv utveckling. En ökning på upp 25 000 invånare måste självfallet ses som något mycket positivt. Visserligen ställer det krav på många nya investeringar i barnomsorg, skola, vård- och omsorg och infrastruktur. Ett annat fenomen som kan kopplas till befolkningsökningen är stora prisökningar på villor och bostadsrätter.
En stagnerande befolkning är det värsta en kommun kan råka ut för. Skev befolkningspyramid och därmed en allt större andel av invånarna som lever av transfereringar – pensioner, a-kassa, m.m. är förödande för utvecklingen.
Jag upplever att den gamla industristaden blivit en kunskapsstad. Satsningen på universitet är säkert en mycket viktig del i denna utveckling. Men jag tror att denna utveckling började redan på 70-talet med de utlokaliseringar som gjordes till bl.a. Norrköping av ett antal statliga verksamheter.
När de statliga verken kom till stan började även vi Norrköpingsbor att gå mot röd gubbe, brukar jag säga. Det blev någon form av förändrad kultur. Det tog nog ett ganska stort antal år innan den nya kulturen slog igenom bredare, men förmodligen är det denna som nu genomsyrar hela Norrköping.
Men de största förändringarna ser jag när man går omkring eller åker runt och tittar på alla nya fastigheter och områden. Jag vill här kommentera några:
Kungsgatan och industriområde. Jag var med och antog nya planer för Kungsgatan under tidigt 80-tal. Jag ansåg att gatan skulle bli för bred och ensidigt gynna en ökad biltrafik. Men Kungsbrons bredd motverkar detta. Med de nya fastigheterna vid korsningen med S:t Persgatan och nybyggnationen vid Korsgatan blir det en enastående fin sammanhållen stadsbild. Inte minst med tanke på att det är öppet mot Arbetets museum och övriga industriområdet. Att det byggts in bostäder i industriområdet menar jag förstärker känslan av framsynthet och optimism. När sedan kvarteret Sista Supen påbörjas så kommer det att bli en mycket fin stadsbild, med en blandning av gammalt och nytt.
Ljura, Hageby, Navestad och Ektorp. Förtätningen av dessa områden tror jag har varit mycket viktig. Det är nya fastigheter som lyfter dessa miljonprogramsområden till varierade bostadsområden. Nya vackra hus som väl smälter ihop med den äldre bebyggelsen från 50-, 60-, och 70-tal. Jag minns både Hageby och Navestad som ganska enformiga och trista områden men den nybyggnation och renoveringar som gjorts har utan tvekan bidragit till betydligt större trevnad.
Lindö Strand och Sandtorp. När jag ibland skjutsar min sonson till fotbollsträning i Lindö kan jag inte låta bli att titta på det som växer fram vid Lindö Strand. Sjönära flerfamiljshus! Jag tror att detta kommer att bli mycket eftersökt bland Norrköpingsborna. Ungefär liknande känsla får jag när jag tittar på det relativt nya området Sandtorp. Också bra med blandningen mellan bostads- och hyresrätter.
Sandbyhov har egentligen alltid varit något okänt för mig. Har väl i stort bara vetat att här har det funnits sjukhem. Här blir det en helt ny stadsdel. Förmodligen bra för den geografiska balansen i stan.
Getängen. Det som gjorts på Getängens idrottsplats är sådant som bör stå som föredöme till mer av sådana satsningar. I regn och rusk är det alltid barn och ungdomar som är där och spelar fotboll, klättrar och leker.
Här har jag inte kommenterat Inre hamnen, Bråvallakraft och området vid Lenningska sjukhemmet. Det är tre projekt som garanterat ytterligare kommer att förstärka bilden av en positiv utveckling i Norrköping.
Jag ser hopp och framåtanda, nyfikenhet och glädje. Jag tror på Norrköping och jag dansar fram och ler när jag när jag går på stadens Södra promenad.