Hur mycket kostar invandring och asylsökande? Frågan är totalt fel ställd. Visst, en asylsökande kostar pengar från våra gemensamma skattemedel. På kort sikt är det enbart kostnader, innan de kommer ut i ett avlönat arbete. Så är det också med våra barn. Vi tänker kanske inte på det, för oss alla är det ju självklart med dagis, fritids, grundskola, gymnasium, yrkesutbildningar och högre studier. Faktiskt satsar vi totalt mellan 1,5 och 2,5 miljoner på varje enskild individ för att de ska bli produktiva i vårt samhälle, då har jag inte tagit med kostnaden för föräldraförsäkringen. Lägger vi dessutom till de privata kostnader och utgifter vi har för våra barn blir den totala kostnaden ytterligare ett antal hundra tusen, säkert en halv miljon högre för många.
En asylsökande kostar i genomsnitt omkring 160 000 kronor per år. En genomsnittlig skattebetalare har 310 000 (snittet gäller för alla hel- som deltidsanställda) i lön per år. Det ger ett skattebidrag (enbart kommunal skatt) på cirka 90 000 om året. Därtill kommer arbetsgivaravgifter på ungefär lika mycket, som huvudsakligen används för allmänna finansieringar. Slutligen ger momsen i storleksordning 35 000 per år, med det beror mycket på hur stor hyran är av konsumtionsutrymmet. Det genomsnittliga skattebidraget från en anställd blir totalt cirka 215 000 per år. Ett år i ”processen” är sålunda återbetalt på cirka 9 månader. Invandrare och asylsökande är alltså till och med samhällsekonomiskt mer lönsamma än våra barn är. Kommer de att ta jobben ifrån oss, som många befarar? Jag har svårt att acceptera detta. I Tyskland bor det 83 miljoner människor på en yta som är 80 procent av Sveriges. Arbetslösheten skiljer inte dramatiskt mycket.
Hur bra kommer det att bli? Det kommer att bero på en rad faktorer. Integration och mångfald står ju faktiskt i lite motsats till varandra. Men hur som helst: Det måste finnas en klar vilja att arbeta för att bli integrerad. Sen måste det finnas något att integreras med. Då går det inte att bosätta alla som kommer hit i samma område. Risken är då uppenbar att ett parallellt samhälle uppstår. I Sverige är andelen av utländskt ursprung nu cirka 15 %, det borde avspegla sig i alla områden. Avslutningsvis några ord om mångfalden. Lite förenklat skulle man kunna påstå att mångfalden har sin absoluta gräns vid svensk lagstiftning. Denna är på sätt och vis ett uttryck för det som är svenskt, vilket också är tillgängligt. Till det kommer etiska och moraliska värderingar som i mångt och mycket baseras på en hög grad av tillit till andra människor och våra institutioner. Det är min fasta övertygelse att med samarbete kan vi utveckla vårt samhälle och världen i övrigt.
Det här borde ge Elisabeth Svantesson, Magdalena Andersson och Jimmie Åkesson lite att fundera över