I Sverige kan ingen ha undgått att vi har ett nytt politiskt läge. Det är minst sagt en märklig situation när en rödgrön regering genomför liberal politik. I Europa och EU skulle man också kunna påstå att vi befinner oss i ett nytt politiskt läge, där överstatlighet och övertron på överstatliga lösningar driver agendan i många frågor.
Det kanske tydligaste exemplet på detta symtom är den sociala pelaren. Den nya ordföranden för EU-kommissionen, Ursula von der Leyen, säger exempelvis att hon vill kvotera till bolagsstyrelser och införa en a-kassa och minimilön på europeisk nivå.
Än mer långtgående är det Europeiska Socialdemokratiska partiet (PES) som förordar överstatlig reglering och subventionering av välfärdssystem.
Under hela valrörelsen till Europaparlamentet varnade Kristdemokraterna för den maktförflyttning till Bryssel som den sociala pelaren innebär. Vi ser gärna att fler länder inför sociala trygghetssystem, men EU kan inte lösa andra länders problem.
Oftast är det länder i södra Europa som vill att EU ska införa sociala trygghetssystem. Men dessa länder borde själva ta itu med sina utmaningar och reformera pensionssystem och trygghetssystem.
Länderna i norra Europa kan inte betala för länder som inte sanerar sin ekonomi och själva skapar hållbara socialförsäkringar. Sverige gjorde sin hemläxa på 90-talet och vi kan konstatera att det inte finns några enkla genvägar.
EU står inför en rad utmaningar. Storbritanniens utträde ur unionen, klimatförändringarna, terrorism och migration, för att nämna några. Men svaret på EU:s utmaningar kan inte vara att svensk eller spansk föräldraförsäkring ska beslutas om i Bryssel.
Som det ser ut så kommer ett medlemsland för första gången lämna unionen. Britternas nej till EU i folkomröstningen 2016 är ett underkännande för EU och bör vara en väckarklocka för flera ledare inom Europa.
Vi behöver ett smalare men vassare EU, som klarar att leverera på det utmaningar som är gränsöverskridande och där EU kan agera på helt andra sätt än enskilda medlemsländer kan på egen hand.
Det gäller framförallt inre marknadsfrågor, miljö-och klimatutmaningar och att bekämpa internationell brottslighet.
EU-kommissionens förslag till långtidsbudget visar tyvärr på oförståelse för detta. För att kunna fokusera på kärnuppgifterna och flera utmaningar som unionen ställs inför måste andra politikområden och budgetposter nedprioriteras kraftigt.
I samband med att Storbritannien lämnar EU måste EU prioritera. Men i stället för att inse detta har kommissionen föreslagit betydande utgiftsökningar, höjda avgifter för medlemsländerna och bara mindre besparingar. För Sveriges del har det talats om 40 procents ökning av EU avgiften, dvs, 15-17 miljarder kronor, vilket är oacceptabelt.
De stora budgetposterna såsom regional-, jordbruk och arbetsmarknadspolitik behövs reformeras och minskas. Även utgifter, som sammantaget utgör en betydande del, bör minskas eller helt slopas.
Exempel på detta är EU:s egna kulturfonder, finansiering av offentliga wifi-system, gratis tågbiljetter för ungdomar och Europaparlamentets flyttcirkus mellan Bryssel och Strasbourg.
Vi måste vara försiktiga om EU ska hålla ihop. En omfördelning mellan EU länders ekonomi kräver att de som bidrar också får tillbaka genom ett välmående Europa. Då måste EU också klara att svara på de stora utmaningarna som vi står inför.
Vi kan inte ta för givet svenska folkets starka stöd för EU-medlemskapet. Det misstaget, att ta för givet befolkningens stöd för unionen, gjorde David Cameron och nu vi ser bara början av konsekvenserna av detta.
Valet till EU-parlamentet i maj blev inte den framgång för extrema krafter och högernationalister som många hade befarat. Men trots detta måste man ta dessa krafters framfart på största allvar.
Detta gör vi inte bäst igenom att gå till andra ytterlighetspositionen. Kristdemokraterna ser varken EU som ett hot mot Sverige som nation eller att EU är svar på Sveriges alla problem.
Det nya politiska landskapet kräver krafter som står för ett EU som är lagom i de frågor man åtar sig, men som med full kraft svarar mot de gränsöverskridande utmaningar som Europa står inför.