Visst behövs det en kulturkanon som även innehåller en litteraturkanon. Vår nya vice statsminister Ebba Busch, KD, fick ledarskribenter att ta sig för pannan, när hon blottade sin litterära okunnighet vid en partiledarutfrågning i SVT:s Aktuellt för fem år sedan.

Hennes kunskapsluckor avslöjades, eftersom hon inte visste att Selma Lagerlöf  skrivit ”Gösta Berlings saga”, August Strindberg ”Giftas” och Klas Östergren ”Gentlemen”. Samtliga verk epokgörande i den svenska litteraturhistorien. Undra på att Ebba Busch vill ha en litteraturkanon.

Ska den enbart innehålla svenska skönlitterära verk? DN gjorde 2006 en omröstning om vilka verk som borde ingå i en officiell svensk kanon. De två högst placerade titlarna då var båda översatta från ryska.

Överst på listan kom Fjodor Dostojevskijs ”Brott och Straff”, därefter Michail Bulgakovs ”Mästaren och Margarita”. Först på tredje plats kom det svenska verket Vilhelm Mobergs ”Utvandrarna”.

Författaren och forskningsredaktören för Svenskt översättarlexikon Nils Håkansson citerar författaren Birgitta Trotzig i sin nyutkomna bok ”Dolda Gudar”. Halva vår ”nationallitteratur” är översatta verk till svenska, enligt Trotzig.

En kulturkanon med ett mångsidigt utbud ska givetvis även omfatta en litteraturkanon med utrymme för översatta romaner. Skönlitterära verk, som haft stor betydelse för den svenska kulturens utveckling.