Den psykiska ohälsan breder ut sig. Den växer främst bland unga flickor men även bland äldre märks ett växande behov av adekvat stöd.
Till skillnad från synliga funktionsnedsättningar är det inte alltid uppenbart vilket stöd som krävs, människor som lider av schizofreni, borderline, bipolaritet, asperger med mera har inte alltid förmågan eller kraften att kräva den hjälp de har rätt till. Det leder ofta till olika former av missbruk och suicidförsök och det är av yttersta vikt att kommunen möter dessa med rätt kompetenser.
Behovet växte vid psykiatrireformens genomförande och för att möta det inrättade kommunen boendestöd. Tanken var ett stöttande team med kompetenser att möta målgruppens svårigheter. Tanken var ett stöd i att kunna leva ett självständigt liv inkluderat i samhället och det finns många exempel där man med rätt stöd lyckats ge dessa ett fungerande socialt liv och även ett arbetsliv. Det finns såväl ett mänskligt som ekonomist motiv att ge ett bra stöd. I år börjar man tillämpa en riktlinje som antogs 2014, den säger att brukare som har behov av både hemtjänst och boendestöd skall tvingas att välja den senare och att samma personer som har sin spetskompetens inom psykiatrin även skall börja utföra hemtjänstinsatser avgiftsfritt.
Det förändrade uppdraget innebär en målkonflikt då boendestöds uppdrag har varit att arbeta motiverande med ”händerna på ryggen” för att förmå brukaren att ta nödvändiga steg i sin progression till skillnad från hemtjänstuppdraget som innebär att man utför tjänster. Vi tror att den förändringen leder brukaren längre ifrån målet om ett självständigt liv, vi ser också stora risker i att en vidgad målgrupp urholkar kompetenserna och kvaliteten samt att det i förlängningen endast leder till ett gratisspår av hemtjänst. Kommunen måste garantera kvaliteten även för de med psykisk ohälsa, det finns ingen annan som för deras talan.
Av den anledningen har Moderaterna tagit ett initiativ om förändrade riktlinjer för att möta behoven.