Det sätter ytterligare press på de beslutsfattare som nu samlas under klimattoppmötet COP 27. Något som ger hopp är att vi i Sverige befinner oss i början av en ny grön industriell revolution.
Det statliga initiativet Fossilfritt Sverige har tillsammans med 22 branscher, som står för drygt 70 procent av de svenska utsläppen av växthusgaser, tagit fram färdplaner för fossilfri konkurrenskraft. Det handlar inte bara om att öka tempot i klimatarbetet, utan lika mycket om att svenska företag ska klara konkurrensen på en världsmarknad som ställer om till fossilfritt. Det mesta av arbetet kvarstår att genomföra, men så här långt har det gått bättre och snabbare än vad de flesta vågat tro.
För hade någon för fem år sedan påstått det som sker idag, så hade det sannolikt avfärdats som naiva gröna drömmar. Idag vet vi att LKAB planerar att investera 400 miljarder i utveckling av fossilfritt järn, att bilindustrin investerar i tre gigabatterifabriker i Skellefteå, Göteborg och Mariestad, att SSAB är först ut i världen med att erbjuda fossilfritt stål redan 2026, att Cementa ska producera klimatpositiv cement redan 2030, att Stockholm Exergi planerar att avskilja och lagra koldioxid, och att Preem skrotat sina planer på ett nytt oljeraffinaderi till förmån för ett bioraffinaderi. Det finns också mer okända framgångar så som världens mest utvecklade plastsorteringsanläggning i Motala, banbrytande produktion av flytande biogas vid Nymölla massa- och pappersbruk, och att Lantmännen introducerar fossilfri mineralgödsel på marknaden.
Klimatpolitiken har därmed även blivit näringspolitik som ger jobb, tillväxt och ökad export. Att göra Sverige till ett fossilfritt föregångsland som visar vägen för resten av världen, lägger grunden för ökat välstånd i landet. För att det ska vara möjligt måste staten undanröja de hinder som finns för näringslivet. Regeringen har ett stort ansvar för att den nya gröna industriella revolutionen inte ska bromsa in.
Regeringen behöver också skapa en tydlig berättelse om hur omställningen ska gå till, för att minska den oro och skepticism som sprider sig bland människor när vi nu går från teori till praktik. Välståndet i ett fossilfritt välfärdsland måste gynna alla medborgare, vilket också underlättar att lösa de konflikter som alltid uppstår när förändring måste ske.