Coronaviruset slår mot alla delar i samhället, med stora konsekvenser på kort och lång sikt. Föreningslivet är inte undantaget. Att arbeta med folkhälsa, att ge människor en meningsfull fritid ligger i våra idrottsföreningars DNA. Just nu gör östgötska ledare stora insatser för att fortsatt kunna erbjuda idrottsaktiviteter utan ökad smittspridning.
Det är en svår balansgång. Civilsamhället har i detta läge har en oerhört viktig funktion. Idrottsrörelsen är en trygghet som ger tillgång till fysisk aktivitet och fortsatt möjlighet för barn och unga att träffa sina kompisar och ha roligt. Vi är övertygade om vikten av att våra föreningar kan fortsätta erbjuda verksamhet, även i dessa tuffa tider, något som också Folkhälsomyndigheten påpekar.
De östgötska idrottsföreningarna har tagit stort ansvar i att undvika större sammankomster, genom att bla ställa in större cuper och andra arrangemang. För många föreningar är arrangemangen en central inkomstkälla, som nu helt uteblir på obestämd tid. Det innebär i förlängningen att vi riskerar den goda verksamhet som gör att östgötar i alla åldrar får träna, träffas, utvecklas och växa i gemenskap i våra idrottsföreningar.
Det ekonomiska bortfallet och dess konsekvenser är svårt att överblicka i dagsläget, men klart är att det kommer att ha en stor påverkan på möjligheter till en aktiv fritid under lång tid framöver.
Träningsavgifter är ett livsviktigt tillskott för många idrottsföreningar. I dessa tider ställs föreningar inför ett dilemma när medlemmar inte får valuta på pengarna de redan betalat. Ska föreningarna betala tillbaka när de samtidigt drabbas av så många andra ekonomiska bakslag?
Många föreningar hämtar sina inkomster från stora och små arrangemang. Det kan handla om kioskverksamhet och lotterier i samband med cuper, eller effekten av att ett större arrangemang som Vätternrundan ställs in där jobbet man utför kan vara den vitala delen av föreningens hela årsinkomst. Små föreningar har dessutom sponsornätverk som oftast består av små företag. Exakt samma företag som drabbas hårdast av Corona och får mindre resurser att lägga på sponsorskap.
För att hjälpa föreningarna har Riksidrottsförbundet beslutat att det lokala aktivitetsstödet inte minskar på grund av färre aktiviteter. Kommunerna har sina egna aktivitetsstöd. Hur resonerar Östergötlands kommuner när föreningarna rapporterar in färre aktiviteter? Kan de på motsvarande sätt stötta upp för att rädda föreningarnas samhällsnyttiga och ideella arbete även framöver?
Det vi redan nu vet i all ovisshet, är att människor kommer att behöva en meningsfull fritid även nästa år. Det finns få aktörer som gynnar folkhälsan så mycket som idrotten. Frågan kommunala företrädare bör ställa sig är: Vilka kostnader möter oss som samhälle om det lokala idrottslivet försvinner? Vi ser att kommuner har stora möjligheter att ge en hjälpande hand till föreningslivet. Det han handla om omedelbar nolltaxa för lokalhyror, kostnadsfria avbokningar, förlängda betalningstider etc
Slutligen vill vi också passa på att rikta ett stort tack till alla de ideella ledare som just nu kämpar med att hålla igång träningar och andra aktiviteter. Ert arbete betyder så mycket, särskilt i tider som dessa. Stort och varmt tack!