Den nuvarande svenska lagstiftning som gör det kriminellt att vara påverkad av narkotika har kritiserats av allt fler inom forskningen och i Förenta Nationerna.Ett exempel på varför är att Sverige är det land inom EU där näst flest människor om året dör av narkotikarelaterade skador. 2016 rapporterade Sverige in 590 dödsfall till EMCDDA, EU:s narkotikabyrå. I jämförande perspektiv var siffran 2006 235 dödsfall, mer än en fördubbling på 10 år. Då är det viktigt att nämna att 2016 var ett år med lägre dödstal än 2014, 2015 och 2017.
Jämfört med våra grannländer rapporterade Finland in 194 dödsfall, Norge 282 och Danmark 237. 2015 uppskattades den genomsnittliga dödligheten inom EU till 16 dödsfall per miljoner invånare, i Sverige var siffran 70 dödsfall per miljoner invånare. Det är tydligt att vår narkotikapolitik inte ger den effekten som vore önskvärd, att rädda livet på fler missbrukare.
Den nuvarande lagstiftningen infördes 1988 och var redan ett stort avsteg från de straffrättsliga principer som innebär att man inte ska straffa någon för en handling som är riktad mot den egna personen. Kritik riktades från flera brukarorganisationer då detta innebär att även polis behöver åka ut på överdoser och inte bara sjukvårdspersonal. Kritiken som lyftes när lagen infördes handlade om att man var rädd för att fokuset skulle flyttas från att sätta dit langare till att sätta dit brukare, idag ser vi att kritikerna fick rätt.
Vi är som tur är inte ensamma om att vilja utvärdera och reformera narkotikapolitiken. Norge har tidigare tagit beslut om avkriminalisering och i Portugal är eget droganvändande avkriminaliserat sedan 2001. I dagarna meddelade även den svenska folkhälsomyndigheten att man vill göra en översyn av narkotikalagstiftningen i Sverige eftersom det saknas kunskap om vilket effekt dagens lagstiftning har. Trots detta vägrar regeringen att utreda frågan om avkriminalisering även fast det är tydligt att vår lagstiftning inte fungerar. ”Folkhälsomyndigheten är en expertmyndighet och vi bör lyssna på deras åsikter i alla lägen, inte bara när det passar vårt partis politik.
Socialminister Lena Hallengren har tidigare motiverat sitt ställningstagande med dessa ord ”Jag vill inte säga till en hel generation unga människor att det är okej att handla, stoppa i fickan och använda narkotika för eget bruk”. Du har tur Lena, det är inte vad en avkriminalisering innebär. De signaler vi skickar med en avkriminalisering är att i Sverige straffas man inte när man har ett missbruk, precis som vi inte straffar människor med spelmissbruk eller alkoholmissbruk, vi vårdar dem.
Vårt partis värdegrund bygger på att vi alla är en del av samhällsbygget. Idag ser vi att personer med narkotikaproblematik är en grupp som ofta faller utanför skyddsnätet. Det kan vi inte acceptera i ett välfärdsland som Sverige. Vi kan inte fortsätta blunda för dem som far illa, bara för att vi så gärna vill hålla fast vid visionen om att det inte ska finnas någon narkotika i vårt samhälle.
Lagen om kriminalisering av eget bruk har inte utvärderats en enda gång sedan den infördes för 30 år sedan. Det bör därför inte anses vara kontroversiellt att påstå att det nu är dags att göra så. Den svenska narkotikapolitiken behöver kraftiga förbättringar och en avkriminalisering skulle vara ett steg mot att få ner den narkotikarelaterade dödligheten.