Ingen annan kommun av Norrköpings storlek kan uppvisa ett sådant rikt rekreationsområde så fritt från stadens buller men ändå så nära. Översållat av stora och små sjöar, tjärnar, vattendrag är det ett eldorado för tusentals Norrköpingsbor, boende i fritidshus eller som strövare var helg.
Det är heller inte en slump att Norrköpings eget friluftsområde Sörsjön ligger här med sina omtyckta bär- och svampmarker och sin avkopplande, friska barrskogsluft. Utöver fyra större tjäderspel, häckar tranor och sångsvanar här, frekventeras området dagligen av havsörnar, hjortar, rådjur och älgar i likhet med ett otal andra djurarter.
Denna klenod, så omistlig för oss, som njuter av detta strövområde, som ständigt bjuder på nya upptäckter, nya skönhetsvärden, vill företaget Holmen nu förvandla till industriområde med sextio Eiffeltornshöga vindkraftverk. Hur ska man förstå detta flagranta intrång, denna nedsmutsning med buller, skuggor, ljus, anslutningsvägar, betongfundament, denna ödeläggelse av ett naturområde, som vi i Norrköping håller så kärt?
Hela idén måste ha skapats på ett ritbord långt borta av människor, okunniga om det unika stycke mark de vill industrialisera. Vindkraftexperter som inte satt sig in detta för vårt land så unika område.
Har planerarna inte kontakt med den allt stridare ström av vetenskapliga skrifter om naturens betydelse som förmedlare av tystnad och återhämtning för dagens stressade människor? Ska det behövas ett veto från Försvarsmakten för att få vindkraftivrarna att dra tillbaka detta så illa planerade projekt?