Det saknas tandläkare i Östergötland. Samtidigt ska regeringen utreda ett utökat högkostnadsskydd i tandvården. Det skulle öka kostnaderna för tandvård med över sju miljarder kronor och öka efterfrågan med sex procent bara i Östergötland. Det visar en rapport från Praktikertjänst. Satsa istället på ett utökat skydd för 65-plussare och åtgärder för en mer jämlik tandvård i hela landet.
Sverige har en tandhälsa i närmast världsklass och patienterna är i regel mycket nöjda. Men tandvården dras också med problem, framför allt brist på resurser. Särskilt utanför storstadskommunerna.
Statistik från Försäkringskassan som Tandläkartidningen publicerat visar exempelvis att det råder brist på tandläkare över nästa hela landet, bland annat i Östergötland, som med 63 tandläkare per 100 000 invånare har näst lägst tandläkartäthet i landet.
Bristen har varit både känd och kännbar i många år och har exempelvis inneburit att Folktandvården i Östergötland låter medarbetare arbeta på olika kliniker för att täcka upp vårdbehovet.
Det är tydligt att dagens tandvårdssystem behöver reformeras, men inte genom ett utökat högkostnadsskydd till alla över 23 år. Det gick Sverigedemokraterna till val på och ska nu också utredas. Det offentliggjorde regeringen den 6 oktober.
Enligt rapporten ”Policy för hållbar tandvård” – som konsultföretaget Ramboll tagit fram på uppdrag av Praktikertjänst – skulle ett sådant förslag kosta uppåt 12 miljarder kronor jämfört dagens dryga fyra miljarder kronor. Det är en ökning på en bra bit över 100 procent och den totala kostnaden för tandvårdssystemet skulle landa på uppåt 40 miljarder kronor per år, lika mycket som hela reformutrymmet i årets höstbudget.
En nästan gratis tandvård skulle enligt rapporten också öka efterfrågan med omkring sex procent i Region Östergötland, med den största ökningen i åldersgruppen 65 till 74 år. Det är en kraftig ökning i ett system där det redan idag råder stor brist på medarbetare.
Den svenska tandvården är inte rustad för ett utökat högkostnadsskydd och ska det införas måste det ske stegvis. Ett första steg skulle vara att slopa dagens avgiftsfria tandvård för 20 till 23-åringar och istället fokusera på den grupp som har störst vårdbehov.
Skräddarsy därför ett högkostnadsskydd för 65-plussare. Det är den grupp som har störst behov och många gånger även den grupp som har det sämst ställt ekonomiskt.
Samtidigt är det viktigt att säkra kompetensförsörjningen och öka antalet tandläkare och tandhygienister genom att utöka finansiering och antalet utbildningsplatser. Inför dessutom en statlig stimulanspeng för tjänster i glesbygd för att fler ska kunna få tillgång till tandvård i hela landet.
Det krävs även en översyn av dagens riktlinjer som tenderar att spreta över hela riket. Inför därför nationella riktlinjer för tandvård till barn, ungdomar och särskilda grupper samt kostnadstäckande ersättningar. Det skulle göra det möjligt för alla aktörer – både offentliga och privata – att ta hand om patienterna och dessutom minska onödig administration.
Ska de offentliga utgifterna för tandvården öka, behöver vi använda resurserna på bästa sätt genom åtgärder som med mer precision tar itu med utmaningarna i tandvården. För vem tjänar på ett högkostnadsskydd om det inte finns någon som kan ta hand om patienterna?