Jag är en affärsman baserad i Frankfurt med stort politiskt och historiskt intresse. Jag är uppväxt i folkhemmet Sverige. Min mörkhyade dotter går i en judisk skola vilket säkert gör mig extra fokuserad i frågorna och invandring och bistånd. Numera kallar jag mig en "Mette Frederiksen social demokrat". Efter att ha sett ännu en dålig partiledardebatt på svensk tv känns det återigen uppenbart för mig att det största problemet i den svenska invandringsdebatten är att den alltid handlar om huruvida man vara generös eller mindre generös.

 Detta är en helt felaktig beskrivning av motsatser enligt min mening. Invandringsdebatten bör ses i ett bredare sammanhang: Vad ska Sverige göra for att hjälpa människor i nöd på bästa sätt och hur mycket resurser ska läggas?

Följande exempel är tänkvärt tycker jag: Livstidskostnaden för en flykting i Sverige är cirka 3 miljoner kronor och det är att jämföra med en kostnad for att rädda livet på ett barn i Afrika är cirka 8,000 kronor. Då är min fråga, om du har två alternativ, att låta 1 person komma till Sverige eller rädda 375 barns liv i Afrika, vilket skulle du välja?

 Flykting/bistånds politiken bör därför diskuteras i två steg. Steg 1: Hur stora resurser ska ges? Steg 2: Hur ska resurserna användas på bästa sätt? Det enda som kan ena en stor del av Sverige är att lägga förslag som innebär en väldigt generös biståndspolitik i kombination med en mycket stram flyktingpolitik. Det senare kan göras på ett sätt att man upprätthaller asylrätten genom att ge flyktingar skydd i medelinkomstländer som Sverige i gengäld kan hjälpa ekonomiskt i klimatomställningen.

 Då klimatkrisen kommer att orsaka många tiotals miljoner om inte hundratals miljoner människor på flykt från ekvatorn kan Sverige ta stafettpinnen genom att nu börja skapa stora högkvalitativa flyktingläger i eller utanför Europa där dessa människor kan ges skydd. För engagerade ungdomar bör man starta ett svenskt peace corps och därigenom ge möjligheten att tillbringa ett år i Afrika och hjälpa jordens fattigaste.

 Denna strategi skulle tvinga de liberala partierna att acceptera att ytterst få människor kommer till Sverige men det skulle också tvinga SD att acceptera att stora resurser läggs pa människor utanför Europas gränser. Det är hög tid for Sverige att för första gången på årtionden i denna debatt att använda både hjärta och hjärna. Att göra detta är inte högerpolitik utan det är klassisk socialdemokratisk politik à la Tage Elander, Olof Palme eller Anker Jorgensen.