För att kunna jämföra vilka som är bästa skolor måste man mäta efter kända kriterier. Det missade den borgerliga Alliansen att genomföra 2008 när man bildade Skolinspektionen. Utredaren Davidson föreslog betygssättning av skolor enligt engelsk modell. Av det blev det dock inget. Vilket har ett rakt samband med att riksdagens partiledare en bit in i oktober 2021 ännu kan stå och påstå ungefär vad som helst om hur skolor av olika slag lyckas. Skoldebatten i SVT Agenda 10 oktober 2021 bjöd bland annat på två 80-talister - Nooshi Dadgostar och Annie Lööf - som stod och jämförde självupplevda skolminnen i en diskussion om skolans kvalitet och problem i Sverige. Alla har vi en självupplevd bild av skolan vi gick i. Jag var till exempel en av de första som gick ut grundskolan1968. Då var grundskolans högstadium i mångt en spegelbild av realskolan med nio linjer att välja på. Det försvann för att sedan klumpas ihop till en enda linje genom hela grundskolan. Mina anekdotiska erfarenheter  av detta är lika lite som partiledares och andras erfarenheter något att ygga en kvalitetsutvärdering på. Vill man skapa en skola, som ska betraktas som varande bäst i världen, måste det på ett objektivt sätt mätas utifrån internationellt erkända kriterier.

Mig veterligen finns det bara en känd internationell modell, utmärkelsemodellernas 1000 poängskala. I Sverige finns Institutet för kvalitetsutveckling, SIQ, som tillhandahåller dessa modeller. Ibrahim Baylan skapade redan 2006 en utmärkelse för att bedöma skolors kvalitet utifrån dessa internationella utmärkelsemodeller. Skolverket fick i uppdrag att handla upp detta. Uppdraget tilldelades SIQ som genom Kvalitetsutmärkelsen Bättre Skola har utvärderat, genom oberoende examinatorsteam, skolor som sökt denna utmärkelse. 

För ska vi få tillbaka en skola i världsklass är det hög tid att det skolpolitiska käbblet slutar. En av framgångar i Norden, på skolfronten, var att i Finland skapades en politisk borgfred kring skolan över partigränserna. Det behövs nu i Sverige eftersom de förslag som haglar i debatten föga råder bot på de brister skolan besitter. Ett system fungerar bara om den svagaste länken är stark nog.

Därför är det avgörande att skolpolitiken innehåller de förutsättningar som en gång Ibrahim Baylan eftersträvade. Utan att mäta, efter givna och kända kriterier, kan man aldrig jämföra en skolas kvalitet och därmed bestämma hur strukturkvalitet-processkvalitet-resultatkvalitet hänger ihop.