”Gärna medalj men först en rejäl pension”. Detta rättvisekrav formulerades av arbetarrörelsen för många år sedan. När nu KD kräver avskaffandet av pensionärsskatten, så kan vi i Landsbygdspartiet oberoende bara hålla med. Men med tillägget: ”Först en rejäl pension”. För innan vi börjar fundera över vilken skatt vi skall plocka ut ur pensionärsgruppen, så måste vi se till att alla pensionärer har en rimlig pension. Undersökningar som gjorts, visar att massor av pensionärer hamnar under ”skälig levnadsnivå” som är 5 438 kronor per månad efter skatt och sedan hyran är betald.
Men om man nu måste leva på bara garantipensionen, då har man ju också rätt till bostadsbidrag – eller? Jo, visst är det så, men människor som arbetat mer eller mindre heltid under sitt liv, tar det som en förolämpning att de skall behöva söka någon typ av ”bidrag” på sin ålders höst.
Är då detta verkligen en landsbygdsfråga? Helt klart är det så.
När man beräknar nivån på bostadsbidraget, så är det enbart boendekostnaden man tar hänsyn till. Om man således bor i tätort och har en hyra på 6 000 kronor månad så kan man få bidrag med detta belopp. Om man däremot bor i ett eget hus på landet och eldar med ved, så har man förmodligen mindre än halva boendekostnaden och får bidrag därefter. Att man sedan i avsaknad av butiker och service är helt beroende av att ha en bil för att kunna bo kvar med denna låga kostnad, det är inget som bidragsmyndigheterna tar hänsyn till. Människor tvingas därför från eget boende in till lägenhetsboende och urbaniseringen påskyndas.
Vi kan återvända till pensionärsskatten och titta på åldersfördelningen över landets kommuner. Det framgår då klart att små landsortskommuner har en äldre befolkning än vad städerna har. Ju mindre kommun desto äldre befolkning är snarare regel än undantag. Man kan jämföra åldersfördelningen vid riksdagsvalet 2014. Andelen väljare över 65 år var i Överkalix 38 procent medan de äldre i Huddinge, Botkyrka och Knivsta var 18 procent.
Den hårdare beskattningen av pensionärer i förhållande till löntagare, förstärker den redan orättvisa skillnaden i kommunalskatt. Här skiljer det ofta 3 – 4 kronor per hundring mellan små glesbygdskommuner och storstad. Orättvisan blir än större när man betänker, att de som betalar högst kommunalskatt, i regel har sämst tillgång till samhällsservice av olika slag.
Landsbygdspartiet oberoende kräver en kraftig höjning av garantipensionen, så att den också täcker en normalt rimlig boendekostnad. Och som pensionärsorganisationerna påpekar, bör pensionen ses som en uppskjuten lön, varför skatteuttaget bör vara detsamma som för löntagarna.
Till sist är pensionsnivån också viktig för att pensionärerna skall uppleva rättvisa gentemot nytillkomna invandrargrupper. Utan att klia ett visst parti på ryggen så menar vi att de som genom eget arbete bidragit till landets uppbyggnad, bör få en högre pension än de, som inte gjort denna insats.