Norra Sverige står för 90 procent av EU: s järnmalmsproduktion, 55 procent av skogen som är i basen i den nya biobaserade ekonomin samt 100 000 nya bostäder. Vi, de fem nordligaste regionerna, erbjuder nu Sverige att investera i den Botniska korridoren och Malmbanan, för att kunna ta del av de stora värden som skapas i norr. Sverige gör detta genom att fortsätta byggnationen av Norrbotniabanan och dubbelspåret på Ostkustbanan mellan Gävle och Härnösand, redan i nästa plan för infrastrukturinvesteringar kommande 12 år.
När Lena Erixon, gd på Trafikverket, presenterar sitt förslag till prioriterade investeringar kommande 12 år är alla inskickade önskemål långt större än de tillgängliga medlen. Särskilt med en höghastighetsjärnväg som redan kostat 20 miljarder (fördyringen av Ostlänken mellan Södertälje och Linköping).
Utan en tillförlitlig järnväg i hela landet får Sverige svårt att ge besöksnäringen det nödvändiga stödet så att gästerna kan resa klimatsmart. Näringslivet och sjukvården får svårt att hitta den personal de behöver. Den råvarubaserade industrin en försämrad konkurrenskraft när det blir dyrt att nå till och från sina kunder på den europeiska marknaden, hos våra nordiska grannländer eller via Göteborgs hamn, Narviks hamn och den nya sidenvägen från Finland ut i världen.
I rapporten ”Järnväg 2050 – Näringslivets godstransporter” visar transportörer, regioner och näringsliv från hela Sverige hur vi kan fördubbla transporterna på järnväg fram till 2050. Det gör vi genom att bygga bort flaskhalsar som högt belastade enkelspår och skapa möjligheter till omledning i ett antal prioriterade stråk som täcker hela landet.
En utbyggd järnväg i norr krymper avstånden i vårt avlånga land med en halvering av restiden från 11 till 5,5 timmar Luleå-Stockholm och kan flytta 1 miljon flygresenärer till tåg. Tillsammans med järnvägen till Trondheim via Östersund och färjan över Kvarken binder vi ihop de olika regionerna och våra nordiska grannländer med hållbara transportvägar.
Norge satsar stort på sin del av de gränsöverskridande kopplingarna med en elektrifiering av järnvägen från Trondheim mot Östersund och tillsammans med LKAB, en upprustning av Lofotenbanan som knyter oss samman med porten till Arktis, Narviks hamn.
Läget är därför extra gynnsamt om Sverige, precis som den europeiska ekonomin och våra grannländer, vill ta del av de värden som skapas i norr och skapa förutsättningar för 100 000 nya bostäder.
De fem nordligaste länen förstår och accepterar att det kommer att ta tid innan vi har en fullt utbyggd järnväg som täcker hela landet. Vi har därför gått samman för att prioritera de i närtid viktigaste satsningarna. En prioritering som inte är enkel att göra när en stor andel av Sveriges enkelspåriga järnväg ligger i våra län, restiderna förlängs på grund av trängseln på spåren och större städer som Umeå, Skellefteå, Piteå och Luleå idag saknar en direkt järnvägskoppling.
Vårt erbjudande är väl avvägt mellan de nyttor som investeringarna skapar och det ekonomiska utrymme som riksdagen beslutat om.
I vårt erbjudande ingår Sveriges största industriinvestering, SCA: s utbyggnad av Östrand, det första fossilfria stålet producerat via SSAB, en tryggad transport till och från Arktis och besöksmålen i norr som några exempel av de värden som skapas i våra län. För att göra det enklare för att ta del av vårt erbjudande har vi i de fem nordligaste länen gemensamt enats om de viktigaste satsningarna i närtid som Sverige kan investera i under kommande planperiod. En fortsatt byggnation av Norrbotniabanan, dubbelspår på Ostkustbanan Gävle-Härnösand och förstärkningar av Malmbanan.
Med det, tillsammans med de tidigare genomförda och planerade satsningarna på Godsstråket genom Bergslagen och kapaciteten söder om Gävle, kan Socialdemokraterna och Miljöpartiet i regeringsställning fortsätta sin satsning på nyindustrialisering, integration och Sverige som det första fossilfria välfärdslandet.
Eller som vi kanske bör formulera det; har infrastrukturminister Anna Johansson (S) och regeringen råd att inte anta vårt erbjudande?