Och efter Socialdemokraternas senaste drag i det politiska maktspelet kan vi nu invänta en ytterligare sänkning i svenskarnas förtroende för folkvalda.

Tidigare i år varnade den palestinska frihetsorganisationen PLO för att European Palestinian Conference (EPC) i Malmö skulle kunna ha kopplingar till Hamas och användas för att splittra den palestinska befolkningen. Den misstänkta kopplingen skulle bestå i att ordförande för EPC skulle sympatisera med terrorstämplade Hamas. Riksdagsledamoten Jamal El-Haj gick emot Socialdemokraternas avrådan att delta. El-Haj fick därefter en repressalie genom att inte längre få medverka i utrikesutskottet.

Tiden gick, och i juni arresterades EPC:s ordförande Abu Rashid i Nederländerna för finansiering av terrorgruppen Hamas. Chockerande, tänkte en del. Föga förvånande, tänkte andra. Men vad som hände därpå var mer intressant än reaktionerna på att Rashid hade anhållits.

Istället för att visa att partikamraten El-Haj hade gjort något fel så envisades Magdalena Andersson med att gå i god för Jamal El-Haj under SVT:s partiledardebatt den åttonde oktober, där hon förklarade att hon inte har sett någon som har kämpat så mot Hamas. Dock kunde vi den tjugonde oktober läsa att El-Hajs motioner i riksdagen inte var lika fördömande mot Hamas som Andersson intygat enligt uppgifter som nättidningen Bulletin var först med att publicera. Dessutom rapporterades att riksdagsledamoten 2004 deltog i en sorgeceremoni för Hamas grundare.

Spektaklet fortsätter när riksdagsledamoten Fredrik Kärrholm (M) skriver inlägg på plattformen Twitter/X som insinuerar att El-Haj ska ha sympatier med Hamas och därmed är en säkerhetsrisk. Texten ledde till en förtals polisanmälan från El-Hajs sida, och backades upp av Magdalena Andersson.

Påhopp inom politiken är en vana - Andersson har exempelvis tidigare kallat SD för en säkerhetsrisk. Skillnaden är dock att SD aldrig anmälde S partiledare för förtal. Visar detta att S är beredda att skrämma sina politiska motståndare M till tystnad, medan det fascistiska partiet SD inte är villiga att anmäla Andersson?

Är Jamal El-Haj, en av riksdagsledamöterna med flest personröster i Malmö, och hans väljare värda så mycket att Andersson är villig att backa upp en demokratiskt tvivelaktig polisanmälan? Har Sveriges politiska spel verkligen nått en så här låg nivå?