Valresultatet är helt fabricerat av valrådet, som består av underhuggare till Maduro. Detta vet Ryssland, Kina och Iran, som alla har gratulerat president Maduro, tillsammans med ett antal av de vanliga skurkstaterna. Allt detta var dock förutsägbart. Kunde någon förvänta sig ett rättvist val, där Maduro tog ansvar och avgick efter förlusten? Statsvetaren, professor Dawson Figuereido har sagt, “givet antalet stulna röster, så handlar det om det största valbedrägeriet i Latinamerikas historia.”  The Carter Center som var inbjudna som valobservatörer, har sagt att valet inte var fritt och rättvist. AP, The Washington Post, The New York Times och El Pais har alla granskat oppositionens publicerade data rörande valet och funnit att oppositionen med all sannolikhet har vunnit valet.  

Maduro har också långt innan valdagen följt regelboken för hur totalitära stater genomför val. Han har förbjudit oppositionella att ställa upp och många regimkritiker har fängslats. Hela statsapparatens resurser har också använts för att bedriva propaganda åt chavisterna. Frågan i dag är om Maduro-regimen kommer att gå “full Ortega.” Det vill säga avskaffa de sista resterna av en imaginär demokrati, eller om det finns andra vägar framåt. De stora regionala aktörerna såsom Brasilien, Colombia och Mexico, kommer möjligtvis att kunna spela en konstruktiv roll i det framtida diplomatiska spelet. Dessa länder styrs av populister, som knappast kan anses gå Washingtons ärenden.

Argentinas president, libertarianen Milei, har varit mest tydlig och talat klarspråk. Han har kallat Maduro för diktator och det officiella valresultat för ett bedrägeri, även Uruguays president Lacalle Pou har varit ytterst kraftfull sin kritik av den bisarra Maduro-regimen. Nu kommer också kritik från vänsterhåll, när det gäller stödet av de maffiastyrda regimer, som den traditionella ytterkantsvänstern alltid haft en tendens att stödja. 

Den venezolanske sociologen, professor Edgardo Lander, menar att konflikten i dagens Venezuela inte handlar om höger eller vänster. Han menar att Venezuela i dag utgör ett test för den internationella vänstern. Om man fortsätter att stödja denna regim, så har man helt förlorat sin trovärdighet. 

Det falska valresultatet var logiskt och förutsägbart, givet Venezuelas utveckling i en allt mer totalitär riktning. Maduro har sedan 2016 styrt landet med dekret, såsom en diktator. Han har genom dekret öppnat upp Arco Minero del Orinoco för gruvbrytning, ett område som till stor del bestâr av tropisk regnskog, med en hög grad av biologisk mångfald och flera ursprungsbefolkningar. Maduro-regimen utgör en av världens främsta miljöbovar, inte västerländska stater och företag

Maduro beskriver oppositionen i Venezuela som fascistisk. Han borde dock själv inse att han själv står för den mest uppenbara fascismen. I dag ingår Venezuela i en allians av skurkstater, som samarbetar finansiellt, politiskt och militärt, inte helt otippat är en del av dessa stater just kommunistiska, andra teokratiska, som Iran. Om Venezuela blev en liberal demokrati, fri från totalitära böjelser, så skulle naturligtvis Venezuela lämna skurkstaternas allians och närma sig Västvärlden.  Alla fria och demokratiska stater bör vara eniga och fördöma Maduros uppenbara valfusk samt förvägra honom all form av politisk legitimitet.