Hamburg är ett gammalt S-fäste med långvarigt SPD-styre. Här har Die Grünen nu gått upp till 26 procent medan SPD tappat ner till bara 25 procent, blivit nära nog halverade. Det är troligt att Hamburg nu får sin första gröna borgmästare om några månader. Här som på andra håll har Die Grünen seglat upp som Tysklands nationellt näst största parti. Ännu ett tecken på det socialdemokratiska SPD: s kräftgång som vid det här laget pågått rätt länge.
Notera då även att man i t ex Hannover för första gången på 70 år fått en person från Die Grünen som borgmästare, och det var lite väntat. Men ändå ett historiskt tecken på hur Die Grünen lyckas i allt fler stora, viktiga städer i västra Tyskland. Och även om inte Osnanbrück är så stort och betydande som viktiga Hamburg, så vann De gröna fullständigt överraskande valet även där.
Och nu är de gröna även på väg att ta över borgmästarposten från SPD I Hamburg. Detta efter att Die Grünen har ökat starkt och fått sex gånger fler procentenheter i stöd än högerpopulistiska AfD, som går så starkt i östra Tyskland. I Hamburg ökade AfD däremot bara med två procent, till sammanlagt 8 procent. Utfallet i Hamburg säger något om hur viktigt det är med utbrett missnöje för att AfD ska få ökat stöd, såsom fallet var och är i östliga delstater som Thüringen, liksom tidigare Sachsen där AfD gick kraftigt fram på SPD: s och CDU: s bekostnad.
Den etablerade högern i Frankrike och Tyskland har båda stora men också mycket olika problem. De utmanas nu båda från höger av partier som RN och AfD men också i en spretig och intensiv intellektuell debatt på högerkanten med flera kända författare och akademiker. Samtidigt gör skillnader i historia och konstitution att problemen ser mycket olika ut. Både RN och AfD blinkar mot 30-talet. Namnet ’Rassemblement national’ är ett nytt namn på Front National. Både RN och AfD är nationella uttryck; de har inte särskilt mycket gemensamt men ser båda Islam som det stora spöket med ’det stora utbytet’ som metafor (’le grand deplacement’). ’Det vita Frankrike och det vita Tyskland går mot sin undergång när Islam växer’, sägs det.
Den etablerade tyska högern i form av Angela Merkels kristdemokratiska CDU och bayerska avläggaren CSU har inte alls samma hotade och utsatta position som dess franska motsvarighet, som blev lika söndersmulad som de franska socialisterna blev häromåret av liberalen Macros nya parti. Merkels kristdemokratiska union är organisatoriskt och i väljarstöd ännu rätt starkt men sjunkande i stöd och lider också av att den etablerade tyska vänstern SPD svagheter efter tidigare SPD-kanslern Gerhard Schröders reformer (Harz 4-försämringar av stödet till arbetslösa etc) samt efterföljande splittring mellan SPD och die Linke, något som försvagat Merkels stora koalition mellan CDU och SPD. Samtidigt har de Gröna seglar upp som ett reellt alternativ till SPD och allt tydligare etablerat som Tysklands näst största parti. När den traditionella höger-vänster konflikten försvagas så dyker AfD upp till höger om den etablerade högern CDU/CSU samtidigt om den tidigare så starka Merkel är på väg bort från makten. Angela Merkels utpekade efterträdare AKK – Annegret Kamp-Karrenbach från Saahrland – är ifrågasatt och sitter alls inte säkert i sin efterträdarposition. AKK möter stark konkurrens från Merkelmotståndaren och mera högerorienterade Friedrich Merz om vem som ska bli CDU: s kanslerskandidat 2021. Och då möjligen – beroende på hur det går – de Gröna då kan bli CDU/CSU: s nya regeringspartner i stället för nu krisande SPD, som kan behöva gå i opposition en period för att bygga upp partiet igen från dess just nu rekordlåga nivå i stöd.
Men det finns goda skäl också för oss att hålla lite koll på hur det går med regeringsbildningen i delstaten Thüringen (om CDU går i koalition med AfD där) och hur Merkels utpekade efterträdare AKK klarar sig i matchen mot sin utmanare Merz på CDU: s högerkant inför valet 2021. I det maktvaccum som delvis uppstått även inom EU nu när starka Tysklands Merkel är på väg ut har Frankrikes president Macron börjat ta för sig mer och mer i ett försök att bli EU: s nya starka ledarperson med olika frispråkiga uttalanden i ledande internationella medier. Också detta har vi skäl att hålla närmare koll på under 2020.