De flesta partier ställer sig bakom de åtgärder som är nödvändiga för att bromsa spridningen av coronaviruset. Regeringen agerar resolut för att situationen inte ska blir sämre. Vilket samhällsansvar och vilka uppoffringar vi ser bland medborgare för att skydda de gamla och svaga.
Med all uppmärksamhet på coronaviruset, är det lätt att glömma en annan pågående kris – klimatkrisen. Den hotar också många liv på sikt.
Just nu lyssnar vi uppmärksamt på epidemiforskare och sakkunniga myndigheter om hur vi kan bekämpa spridningen av viruset. Därefter tar politiker de svåra beslut som anses nödvändiga i kristiderna.
Men hur många politiker är beredda att lyssna på vetenskapen om klimatförändringar? Ända sedan sextiotalet har forskare upprepade gånger varnat för effekten av koldioxidutsläpp. Trots det möts forskningen fortfarande av en stor dos skepsis, eller passivitet.
En kurva över ökningen av koldioxid i atmosfären pekar rakt uppåt de senaste decennierna. Samma kurva visar en stark korrelation med stigande temperaturer.
Det pratas om en stigande kurva med fall av Covid-19 som vi försöker ’platta ner’. Vi sätter in alla tänkbara åtgärder även om världsekonomin äventyras och börsen rasar.
Men klimatkrisen och de stigande världstemperaturerna förblir lågt prioriterade i jämförelse och konkreta åtgärder saknas. Klimatpolitiken blev nyligen underkänd, när Klimatpolitiska rådet lämnade sin rapport, som granskar regeringens klimatpolitik.
– Även om man tolkar regeringens klimatpolitiska handlingsplan på bästa och mest generösa sätt så rör vi oss inte tillräckligt snabbt i rätt riktning, säger Johan Kuylenstierna, vice ordförande i Klimatpolitiska rådet.
2017 fick Sverige nya klimatmål och en ny klimatlag som Stefan Löfven beskrev så här:
– Förmodligen…den viktigaste som vår generations politiker kommer att genomföra för Sverige. Det här är för Sveriges unga, för våra barn, för våra barnbarn.
Målet är att minska utsläppen av växthusgaser i linje med Paris avtalet, för att hålla uppvärmningen under 2 grader. Ett av delmålen är att utsläppen från fordonstrafiken ska ha minskat med 70 procent senast 2030 jämfört med 2010. Utsläppen från fordon under 2019 var c:a 16 miljoner ton koldioxid och den största delen, 10 miljoner ton, kom från bilåkandet. Siffror från Trafikverket visar att vi har långt kvar att nå målet. Men åtgärder saknas för att minska utsläppen från fordon rejält.
Ett av Klimatpolitiska rådets förslag är en ny trafikbeskattning. Klimatsvarets förslag kallas Avgift och Utdelning. En avgift på fordonsbränslen höjs successivt med t.ex. 5 procent per år. Avgiften delas ut månatligt till alla medborgare i landet och kan fördelas olika till fördel för dem som bor på landsbygden eller glesbygden och är beroende av bilen.
Bensinen blir inte 50 kr dyrare per liter direkt, utan det sker över tid. Man har alltså tid på sig att ställa om. Dessutom, så länge man ligger under medelkonsumtion, så får man faktiskt tillbaka mer än man förlorar. Förslaget kommer att minska det onödiga resandet och effektivisera det nödvändiga. Det stimulerar till att hitta nya utsläppsfria lösningar för transporter.
Vi kan ta till den här handlingskraftiga åtgärden nu med motiveringen att vi kommer att rädda liv och hejda klimatförändringen på sikt. Det är frågan om att bromsa, innan utvecklingen av klimatkrisen har gått för långt. Precis som med Coronakrisen.