TvÀrtom har den startat sÀllsynt uselt sÄ de fÀrska förtroendemÀtningarna för statsministern sjÀlv och regeringen just nu Àr ingen som helst överraskning. De Àr tvÀrtom synnerligen vÀntade i svenska Medieakademins Ärliga förtroendebarometer.
Det största raset stĂ„r regeringen för, som tappar 16 procentenheter â den största uppmĂ€tta förĂ€ndringen efter ett regeringsskifte. Visserligen Ă€r det sĂ„ vid maktskiften att förtroendet brukar minska. Men det hĂ€r raset frĂ„n 50 till 34 procent i förtroende Ă€r likafullt det största raset som uppmĂ€tts efter ett valĂ„r.
Ett regeringsbyte skapar alltid lite turbulens och stök, enligt statsvetarprofessor Henrik Ekengren Oscarsson, Göteborgs universitet och ledamot i just Medieakademin. Kanske allra dystrast i deras rapport Ă€r dock â och det Ă€r klart bekymmersamt för statsminister Ulf Kristersson, M â att hela 48 procent av de svarande tycker att regeringen i Sverige Ă€r âpĂ„ fel vĂ€gâ. Det Ă€r ett klart tapp jĂ€mfört med motsvarande missnöjessiffra pĂ„ 32 procent förra Ă„ret. Andelen som tycker att Sverige Ă€r âpĂ„ rĂ€tt vĂ€gâ har sjunkit frĂ„n 43 till rekordlĂ„ga 24 procent.
Som statsvetare ofta brukar pÄpeka ligger det i förtroendets natur att man bygger upp det sakta men nÀr det rasar sÄ kan det rasa snabbt. Men som sÄ ofta brukar det vara ekonomin och missnöje med politiska beslut som Àr tvÄ centrala anledningar till att förtroendet sviktar.
Just nu upplever folk realiteter som sÀnker regeringens förtroende. Den ekonomiska krisen slÄr hÄrt mot de svenska hushÄllen. Unga och gamla, i storstad och pÄ landsbygd pressas folk pÄ ett sÀtt som vi inte sett pÄ decennier i Sverige. Det mÀrks varje gÄng nÀr de gÄr in i mataffÀren eller nÀr de tankar bilen. Men frÄn regeringen och SD i Rosenbad Àr det tyst - vÀldigt tyst.
Den höga inflationen pressar upp priserna pĂ„ mat och brĂ€nsle. Elpriserna har varit rekordhöga och nu stiger hyrorna och rĂ€ntorna pĂ„ bostadslĂ„nen. Skolorna rapporterar om barn som Ă€ter mer skolmat inför helgerna och hos hjĂ€lporganisationerna ringlar sig köerna redan lĂ„nga av hjĂ€lpsökande som inte lĂ€ngre klarar sig sjĂ€lva. MĂ„nga barnfamiljer men ocksĂ„ Ă€ldre fĂ„r inte i dessa kristider lĂ€ngre ihop sin ekonomi. Men frĂ„n regeringen Kristersson och finansministern Ă€r det tyst, möjligen med undantag frĂ„n ett och annat förnumstigt rĂ„d att prata med sin bank om att försöka fĂ„ ett tillfĂ€lligt uppskov med amorteringen av sitt bolĂ„n. Eller att köpa försöka hitta billigare livsmedel och att âBita ihopâ, som statsminister Kristersson sagt.
Varken löner, pensioner eller socialförsĂ€kringar har en chans att hĂ€nga med nĂ€r priserna fortsĂ€tter att stiga i matbutikerna, riksbanken fortsĂ€tter att höja rĂ€ntan och bankerna gör bolĂ„nen Ă€nnu dyrare. Men regeringen sitter passiv och delar mest ut âgoda rĂ„dâ. Allt medan âvĂ€ljarna tvivlar pĂ„ regeringens krispolitikâ, löd en rubrik i stora Dagens Nyheter i veckan. Ă ter andra frĂ„gar sig: har regeringen ens nĂ„gon krispolitik alls som visar en vĂ€g ur krisen?
Och mitt i allt detta stundar en mycket svĂ„r lönerörelse, dĂ€r löntagarkollektivet maximalt och i bĂ€sta fall â ansvarstagande som de Ă€r i denna kris- och inflationsekonomi â kan fĂ„ ut en reallönesĂ€nkande uppgörelse pĂ„ kanske 3,5 till 4 procent i lönelyft. Det Ă€r inte möjligt att ta ut mer just nu. Lika ansvarstagande borde dock direktörerna i nĂ€ringslivet ocksĂ„ agera i stĂ€llet för att höja sina arvoden och bonusar.