Istället tycker jag att man ska peka ut en vision om hur vi vill att vårt samhälle ska se ut om tio-tjugo år.
Syftet med att ha en vision är att man kanske inte vinner väljarnas gillande vid enskilda mätningar eller inte ens vid enskilda val men det lönar sig alltid i det långa loppet.
Om moderaternas framgångsrika ledare Fredrik Reinfeldt följt sina väljares åsikter och synpunkter hade han aldrig blivit statsminister och en historiskt lyckosam politiker inom svensk borgerlighet. Och om den legendariske socialdemokratiske ordföranden och statsministern Hjalmar Branting följt de rådande uppfattningarna när förra seklet var ungt; då hade aldrig socialdemokratin styrt Sverige under större delen av 1900-talet.
En bra vision som sakta sjunker in hos flertalet är det som avgör val, att ha modet att tro på framtiden är det som avgör.
De ledande partierna i vårt land, Moderaterna och Socialdemokraterna, vinner oftast inte val på rikspolitiken utan det handlar oftast om hur man kan stöpa om det centrala budskapet så det vinner kommuninvånarnas gillande.
Om Norrköpings ledande socialdemokrat Lars Stjernkvist respektive moderat Sophia Jarl bara la örat mot den räls som respektive partiledning dragit ut så skulle väldigt få väljare i vår kommun lägga sin röst på dessa två. Nej, det är först när de anpassar rikspolitiken till Norrköpingsnivå som väljarna börjar lyssna.
Så till skillnad från Widar Andersson så har jag fullt förtroende för att Stjernkvist och Jarl kan skapa en politik som attraherar väljarna i vår kommun oavsett vilka väljare som väljer vem. Så den bästa medicinen för att få styra Norrköping är att endast lyssna med ett halvt öra, både på partiledningen och på Widar Andersson.