Flyktingkrisen för drygt två år sedan var startskottet för den så kallade anvisningslagen, som i grund och botten innebär att alla kommuner är tvungna att ta emot och ordna boende för nyanlända.
Den här lagen är en av många desperata åtgärder från regeringen i tider där bostadssituationen runtom i landet redan är i kris. En stor mängd av kommunerna har aviserat att de helt enkelt inte klarar av att ta emot fler flyktingar, men har inget annat val än att följa lagen. Under hela 2016 lyckades exempelvis Sveriges kommuner endast få fram bostäder till hälften av alla nyanlända. Det är därför inte förvånande att det förra året var 23 av dessa som planerande att lösa mottagandet av nyanlända med att köpa bostadsrätter - en siffra som i år har fördubblats.
Nyligen framkom det till exempel att Nacka kommun sedan förra året köpt bostadsrätter för nyanlända till en kostnad av 305 miljoner kronor. I tre av dessa bostäder – till ett sammanlagt värde av cirka 14 miljoner kronor - har en man och hans tre (!) fruar fått flytta in i. Invånare som vill köpa bostadsrätt för sina hårt förvärvade slantar kan nu alltså konkurreras ut av sin egen kommun, för de skattepengar som de själva betalat in. Pengar som egentligen ska gå till saker som skola, omsorg och allmän välfärd för kommunens invånare.
Konsekvenserna av kommunernas agerande blir bland annat att priserna på bostadsmarknaden pressas upp, inte minst på grund av den redan hårt pressade bostadssituationen i Sverige där bland annat studenter inte hittar studentbostäder och istället tvingas tälta, eller i värsta fall hoppa av sina studier.
Istället för att skapa flyktingläger i bostadskrisens Sverige på Migrationsverkets anläggningar har vi påtalat att det är bättre att hjälpa till i krisens närområde. Det är där det idag saknas tillräckliga resurser, och där vi har möjlighet att hjälpa många fler. Det skulle också ge bostadsmarknaden en välbehövlig chans att återhämta sig och återgå till en sundare situation.