Regeringen funderar på att göra sjukdom och hög ålder till asylskäl. Det är en illa genomtänkt idé. Det går nämligen inte alltid bra för dem som migrerar. Även de unga och friska kan ha svårt att anpassa sig till ett nytt samhälle. Det är inte lättare för gamla och sjuka. Kanske kan de i stället få hjälp på plats.
Dessutom är självmord vanliga bland äldre i Sverige. Det vore bra om regeringen intresserade sig även för de patienter vården har i dag.
Idén är ett exempel på hur det som borde vara väl beredda politiska beslut har ersatts av rena hugskott
Ibland möter vi i stället önskedrömmar. Det gäller t ex de många poliser som flera partier vill ha. Stefan Löfven talade på kongressen om 10 000 fler "anställda inom polisen" till 2024. Men det kan bli svårt att så snabbt nå upp till det antalet, trots att regeringen söker fylla utbildningsplatserna.
Redan i dag har vi gäng som rånar 11-åringar. Skolor, sjukhus och (rika) privatpersoner köper väktartjänster för stora belopp. Det är hög tid fundera över vad regeringen kan bidra med. Här och nu. Inte om fem år, i bästa fall.
Men det blir inte bättre än så här när sju av våra partier är så upptagna med att ta avstånd från det åttonde, SD, att de inte har tid och ork att ägna sig åt politik.
Det är därför vi fått S-MP(-L-C-V)-regeringen. Den försvagar sina fem partier. Detta behöver inte vara något problem; partier kommer och går. Värre är att den försvagar respekten för demokratin.
Brottsbekämpningen går hem bland många partiers väljare, enligt S valanalys. I övrigt visar analysen bl a att S-väljarna inte uppskattar höjda bränsleskatter och subventionerade elcyklar. Och inte heller afghanamnestin: de vill ha en tydlig och stram migrationspolitik. Analysen visar också att MP:s och S:s kärnväljare är mycket olika.
S-väljarna vill alltså ha ordning och reda och en politik som står med båda fötterna på vanligt folks jord. Det har vi vetat länge. Den nyhet vi nu väntar på är om S-ledningen drar några slutsatser av det. Och i så fall vilka.