I den socialdemokratiska tidningen, Aktuellt i politiken (10/07) undrar Daniel Färm, var gränsen går hos islamiska samfund och islamiska regimer när det gäller hädelse. Jag känner mig manad att svara på hans fråga, eftersom sådana frågor brukar förbli obesvarade.
Sveriges imamråd och dess ordförande Mahmoud Khalfi gjorde ett fördömande uttalande om Rasmus Paludans koranbränning (21/1) där det krävdes ”förebyggande åtgärder” för att koranbränning inte skulle upprepas, alltså införande av hädelselag. De svenska muslimska samfunden har också kommit med motsvarande uttalande (04/03) och (28/06). I samband med koranbränning vid Medborgarplatsen kallade Khalfi i ett inspelat tal koranbränningen vid moskén i slutet av juli för en ”kriminell” handling.
På Medborgarplatsen bevittnade vi (09/07) den största muslimska politiska demonstrationen i svensk historia, över 4000 demonstranter ställde samma krav. Demonstrationen leddes av samma imam Mahmoud Khalfi som är också chef för moskén i Södermalm och ordförande för Islamiska förbundet.
Hädelse är ett av de allvarligare brotten enligt sharia. Muslimska länder som ingår i OIC-länderna (Organization of Islamic Cooperation), vilka nyligen krävde att Sverige ska införa hädelselagar, har sharia som överideologi. Enligt sharia är det tillräckligt att en religiös auktoritet eller ett imamråd dömer någon för hädelse. Shariaprincipen att straffa hädelser är betydelsefull för den religiösa eliten, inte bara för de lärda ulama, det traditionella officiella prästerskapet i islam, utan också för den oppositionella rörelsen MB. Det är värt att förklara i detta sammanhang att en shariarättsregel, fard kifayah, kan tillämpas i sådana fall. Denna regel innebär att de muslimer som känner sig utvalda eller manade kan verkställa domen å alla andra muslimers vägnar.
Bland länderna som kräver att Sverige ska införa hädelselagar återfinns Pakistan. Alldeles nyligen, den 7 augusti sköts läraren, Abdul Rauf till döds i Kech i Pakistan efter anklagelse om hädelse. Han var på väg till en shariadomstol, där han skulle försvara sig. Det var inte första gången i år som en hädelseanklagad dödades. Den 6 maj lynchade en pöbel Maulana Nigar Alam, en lokal imam i Khyber Pakhtunkhwa, under en politisk valkampanj. Det är inte bara muslimer som kan anklagas och straffas.
Den 17 augusti rapporterade internationell media om en mobb bestående av tusentals personer i Punjab som har tänt eld på minst fyra kyrkor och vandaliserat kristnas hem på grund av påståenden om att två kristna män hade skändat Koranen.
Den andliga ledaren för Muslimska Brödraskapet (MB) Yusuf Al-Qaradawi har haft ett stort intellektuellt inflytande i flera decennier genom tv-kanalen al-Jazeera. Han definierar skälen för hädelsedomar i boken Jarimat al-riddahwa ’uqubat al-murtadfi daw’ al-quran wa al-sunna (Apostasibrott och straff för apostater mot bakgrund av koranen och sunnah). 1996. Hädelse är ”Som att av nödvändighet förneka något från religionens kända domar, eller förlöjliga dess doktrin eller sharia, som att förolämpa Gud den Allsmäktige och Hans Profet, eller att skriva den förolämpningen öppet, etcetera. (se min avhandling Global politisk islam)
Dessa juridiska definitioner är tvetydiga och vaga. Al-Qaradawis ord ger imamer stort spelrum att döma efter eget tycke. Dessutom kan det avslutande ”et cetera” naturligtvis användas för att täcka i princip allt som en imam och uttolkare vill påvisa. Al-Qaradawi citerar i sin bok några skäl för hädelser från den extremistiska teologen, Ibn Taymiyyah (1263–1328), i boken, Det utdragna svärdet mot dem som förolämpar profeten. Boken innehåller otaliga skäl för att döma till döden för hädelse.
Khalfi beskriver i det ovannämnt inspelade uttalandet Salwan Momika, som brände koranen utanför hans moské, som ”en brottsling”. Han fungerar därigenom som islamisk åklagare och domare enligt sharia. Kan man uppfatta Khalfis uttalande som en fatwa? Kommer vi att få se hädelsemord i Sverige i framtiden?
Daniel Färm efterlyser i sin artikel ”öppen, demokratisk och mångfaldsbejakande sekulär renässans. Det är en ny uppskattad attityd att socialdemokrater nu återtar sin roll som en viktig politisk kraft i kampen mot religiösa reaktionära politiska krafter. ”. Färms debattfrågor kan riktas till den tidigare socialdemokratiske kandidaten Mahmoud Khalfi och hans kamrater i partiet.
Fakta
Sameh Egyptson är född i södra Egypten men växte upp i Kairo, i en koptiskt kristen familj. År 1990 flydde han till Sverige och tog namnet Egyptson. Den 10 februari 2023 disputerade Egyptson vid Lunds universitet med sin avhandling ”Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige”. Egyptson kritiserar svenska politiker för att ge makt åt en ultrakonservativ grupp att representera muslimer i Sverige.