Sverige kan utnyttja fördelarna med ett allt varmare klimat för att öka sin livsmedelsproduktion utan att öka utsläpp av växthusgaser. För detta krävs att en klimatsmart jordbruksstrategi tas fram.
1.Sverige har för låg självförsörjningsgrad av livsmedel
Sveriges självförsörjningsrad av livsmedel ligger idag på 50 procent jämfört med 80 procent i Finland och 150 procent i Danmark.
Sverige importerar 50 procent av sina livsmedel, men detta kan dock försvåras av framtida klimatförändringar, när jordbruksproduktionen försämras i andra delar av världen. En högre grad av inhemsk livsmedelsförsörjning kan därför minska sårbarheten för störningar i global livsmedelsproduktion.
Ett varmare klimat är ett hot, men det kan skapa nya möjligheter. Flera studier har visat att varmare temperaturer kan förlänga odlingssäsongen i Sverige och allt fler forskare ser potential för större mångfald av grödor, vilket öppnar för ökad självförsörjning.
2.Klimatförändringar öppnar för ökad livsmedelsproduktion
Nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning vid SMHI sprider kunskaper, erfarenheter och ger idéer till alla som arbetar med klimatanpassning. SMHI har, tillsammans med Sveriges Lantbruksuniversitet, medverkat till internationell kunskapsförmedling inom klimatanpassning och klimatsmart jordbruk.
Nationellt ger SMHI exempel på grödor som idag enbart kan odlas i varma länder eller i de södra delarna av Sverige och som numera kan odlas längre norrut. En ökad mångfald av grödor och växtsorter sprider riskerna och ökar därmed jordbrukets motståndskraft mot störningar. SMHI pekar ut Jämtland, där allt fler lantbrukare nu börjar så vete på hösten, som komplement till vårsådda grödor. Höstvetet ger bland annat högre avkastning och jämnare arbetsbelastning under året.
3.Målkonflikter behöver lösas
18 procent av Sveriges utsläpp av växthusgaser kommer från jordbruket. Jordbruksverket har under åren 2021 – 2023 tagit fram kunskapssammanställningar och analyser inom klimatområdet. En ökad livsmedelsproduktion kan leda till att utsläppen ökar från jordbrukssektorn och att andra sektorer då får ta större ansvar för att Sveriges utsläpp minskar i tillräckligt hög grad, konstaterar myndigheten.
Jordbruksverket preciserar dock att om bästa möjliga teknik används och produktionen är hållbarhetsmässigt i topp vid en global jämförelse bör en ökad svensk produktion ses som förenligt med klimatmålet. Här krävs det en helhetssyn för att lösa målkonflikter och skapa positiva synergieffekter mellan klimatanpassning och klimatomställning av jordbruket. SMHI har idag forskare som har kompetens inom både klimatanpassningsområdet och klimatomställningsområdet. Detta ger myndigheten unika förutsättningar för att hantera målkonflikter mellan dessa områden.
4. Uppdrag till SMHI att ta fram en klimatsmart jordbruksstrategi
Regenerativt jordbruk har blivit ett redskap för att bekämpa klimatförändringar och samtidigt anpassa jordbruket till dem. Det finns forskning som tyder på att regenerativt jordbruk har en positiv inverkan på allt från produktivitet och vattenskydd till jordhälsa och klimat. Regenerativt jordbruk följer sex huvudsakliga principer: minimera påverkan på jorden, skydda och stärka jordhälsan, maximera diversiteten, integrera djurhållning med betande djur, hålla jorden täckt och upprätthålla rotaktivitet året om.
Mot bakgrund av ovanstående analys bör regeringen ge SMHI i uppdrag att, i samverkan med Jordbruksverket och Sveriges Lantbruksuniversitet, ta fram en samlad jordbruksstrategi för hur regenerativa jordbruksmetoder kan öka produktionen av livsmedel på ett sätt som är förenligt med klimatmålen. Grödor, där Sverige saknar egen försörjning, bör särskilt uppmärksammas med fokus på i första hand lönsamhetskrav och infrastrukturbehov.
Trots ett utbrett intresse för regenerativt jordbruk, finns det idag ingen entydigt forskningsbaserad juridisk eller regulatorisk definition av termen. Avsaknaden av en överenskommen definition av regenerativt jordbruk riskerar därför att skapa flera utmaningar för såväl forskare som beslutsfattare. Myndigheterna bör därför ta fram en operativ definition av regenerativa jordbruksmetoder som kan användas som beslutsunderlag inom jordbrukssektorn.