Svensk skolas allvarliga problem med den alltmer utbredda ojämlikheten har nyligen uppmärksammats av OECD (i samband med publiceringen av Pisa-resultaten). Det är inte första gången OECD pekar på problemet. Ökningen av olikvärdigheten har pågått sedan början av 2000-talet och visar ingen tendens till att minska. Det har sin förklaring.
Varje etablering av en privat så kallad fristående skola som görs av ett vinstgenererande skolbolag bidrar nämligen till att öka ojämlikheten och olikvärdigheten. För så är Sveriges nuvarande skolsystem, infört med 1992 års friskolereformer, konstruerat.
När nu friskolekoncernen Jensen Education planerar att starta en grundskola för årskurs 6–9 till hösten 2020 i Norrköping kommer den redan tydligt segregerade skolverksamheten i kommunen att få ytterligare en ojämlikhetsskapande skola.
Det var väl inte vad politikerna hade tänkt sig när de i början av 1990-talet under Bildt-regeringen drastiskt förändrade den då internationellt högt rankade svenska skolan.
I nyliberal yra infördes utan minsta utvärdering en marknadsanpassning av skolan med tre reformer – skattefinansierad skolpeng lika för alla elever, det fria skolvalet och inte minst fri etableringsrätt för vinstgenererande skolor. Reformer som bäddade för att dagens skolkoncerner kan göra miljonvinster på våra skattepengar.
Det kan de göra genom att utnyttja det fria skolvalet för att dra till sig en stor andel av de välutbildades mindre resurskrävande barn. Då kan de med hjälp av bland annat digitaliserad undervisning, självgående elever, mindre behov av elevstöd, färre lärare och till och med lägre lärarlöner göra sig avsevärda vinster på skolpengen (lika för alla elever). Och ändå – inte förvånande – nå så gott som 100 procent godkända betyg.
Jensen och övriga skolkoncerner är i sin fulla rätt. Deras uppgift är att maximera vinsten för ägarna. Varför inte utnyttja ett så givande läge som våra nyliberala politiker har gett dem.
Kvar blir dock en oproportionerligt stor andel resurskrävande elever för de kommunala skolorna att ta hand om. Segregeringen är ett faktum. Och framstår allt tydligare med en ökad invandring. Den tenderar att bli alltmer apartheidliknande. Det finns skolor från förskolan och uppåt där ingen elev talar svenska.
Vi har ett skolsystem som motverkar integrering!
Men att skylla skolans problem på invandringen är ett slag i luften. Det är inte invandrarna som orsakat den olikvärdiga segregeringen. Den började bli problematisk redan i slutet på 1990-talet med de sjunkande kunskapsresultaten. Det är svenska politiker som bär ansvaret för dagens konkurrensutsatta, destruktiva, alltmer resurskrävande skolsystem.
Sverige är det enda land i världen som tillåter vinster i skattefinansierade skolor. Till och med Chile (det land som under Augusto Pinochets-regering startade den nyliberala marknadiseringen av offentlig sektor) har avskaffat denna vinstförmån.
Tyvärr tycks C och L i sin valfrihetsiver totalt ha tappat sin moraliska kompass när de nu genom januariavtalet stoppat all diskussion om ens en vinstbegränsning.
Hur länge ska våra politiker förmena alla barn i Sverige att gå i en jämlik och likvärdig skola, en skola med blandning av elever från olika miljöer med chans till ett rejält kunskapslyft och som försöker gagna hela samhället?