En vecka i augusti 2017 inträffar 11 skjutningar i gatumiljö på 11 olika orter i Sverige. Under denna vecka dödas fyra unga män och 11 skottskadas. Vilka är det som skjuter? Varför skjuter de varandra? Vad gör vi åt problemet?
Kriminalreportern på DN Lasse Wierup har kartlagt 100 män, som gripits efter väpnade uppgörelser från 2013 och framåt. Dessa ska enligt polis och åklagare medverkat till att döda 31 personer och skadat 21 under denna tidsperiod. Kriminalreporterns undersökning visar att det är fattiga, cannabisrökande, kriminella, unga män.
Enligt polis och åklagare använder de även automatvapen i kriget om makten över “knarkreviren”. Avsikten är att döda dem man skjuter. Vissa överlever tack vare att akutsjukvården sätter in sina resurser, för att rädda livet på de som överlevt med svåra skottskador. Men personalen får inte längre arbeta i fred. Akutmottagningar utsätts för hot och trakasserier av inblandade och anhöriga till de intagna. Karolinska Universitetssjukhuset utsattes för en mobb efter skjutningen i Östberga den 14 augusti, där en person dog och två skottskadades. Mobben stormade in på akuten och sjukvårdspersonalen tvingades sätta sig i säkerhet. Polisen försökte hindra våldsverkarna, men poliserna var för få för att kunna stoppa anstormningen.
Regeringen Reinfeldts bidrag till rättsväsendet var 2500 nya polistjänster. Nu tillkännager Stefan Löfven att han tänker satsa 7.1 miljarder på polisen. Men problemet sträcker sig bortom miljarder till polis och rättsväsen. De utbredda skjutningarna drabbar alltfler orter i Sverige och är ett hot mot rikets inre säkerhet. Detta samhällsproblem överskuggas ännu av Transportstyrelsens IT-läcka. Den borgerliga oppositionen “skjuter” på regeringens ministrar för att de äventyrat rikets yttre säkerhet . Men inför valet nästa år måste såväl opposition som regering skjuta in sig på det gemensamma samhällsproblemet: skjutningarna i Sverige måste stoppas.