I Sverige finns dryga 280 000 människor som ägnar sig åt jakt. Män och kvinnor som hjälper till att hålla viltstammen på en rimlig nivå. Personer som värdesätter naturupplevelsen av att få vara ute i skog och mark, avkopplingen från den vardagliga stressen. Detta vill EU-kommissionen sätta stopp för genom ett förbud mot blyammunition vid jakt i våtmarker.
Låt mig konstatera en sak inledningsvis - självklart håller jag tanken om att minska miljöpåverkan högst. Men för att omställningen ska vara hållbar måste den ske på ett förnuftigt sätt. Det är inte fallet med EU-kommissionens förslag om att begränsa användningen av blyammunition vid jakt i våtmarker.
EU-kommissionen föreslår alltså ett förbud mot blyammunition vid jakt i våtmark. Till detta lägger man också in förbud att inneha blyammunition i närheten av en våtmark. Och så vänder man på bevisbördan och säger att det är jägaren/medföljaren som ska visa att man inte har för avsikt att använda blyet. I strid med västerländsk rättstradition där bevisbördan ligger på åklagaren.
Förslaget presenterar även en för svenskt vidkommande svårförståelig definition av vad våtmark är. Den svenska synen skiljer sig från den övriga europeiska. Vi ser exempelvis inte torvmarker som våtmark, vilket kommissionen gör, och därmed att stora delar av Sverige skulle kunna betecknas som våtmark.
Som sagt, att blyammunition ska fasas ut när bra alternativ finns är givet. Men det kan inte ske över en natt. Vi får inte glömma vad jägarkåren betyder för viltvård och kunskap om vår natur. Vi har oerhört professionella viltvårdare, som i enlighet med myndigheternas beräkningar och beslut ser till att de vilda djurens stammar håller en bra och kontrollerad nivå. Våra skogar och vildmarker skulle se helt annorlunda ut om inte djurhållningen hölls i schack.
Min uppmaning till EU-kommissionen är enkel: Dra tillbaka förslaget och gör om! Ta bort förslagen om bevisbörda och definition av våtmark och säkerställ en utfasning av blyammunition på lång sikt. Jag har tillsammans med kollegan Johan Danielsson också ställt en fråga till kommissionen om detta. Svaret har inte kommit ännu, men vi ger oss inte. Detta är alltför viktigt för att vi ska lägga oss platt.
På torsdag den 3 september ska frågan avgöras för tredje gången (två gånger har mer eller mindre samma formuleringar avslagits). Vi kan alla inte annat än högljutt väsnas för att beslutet också för tredje gången blir ett nej. Det är vi skyldiga miljön och den svenska och europeiska jägarkåren.