Det har pratats och skrivits mycket i media om symfoniorkestern och omorganisationen inom Norrköpings kommun där Kultur- och fritidschefen försvinner. Det har inte pratats och skrivits lika mycket om att även verksamhetschefen för biblioteket kommer att försvinna eller om den tynande tillvaro som biblioteksverksamheten i Norrköping befinner sig i.
Under många år har det gjorts besparingar på biblioteket och inte helt överraskande visade Biblioteksbladets sammanställning i somras att Norrköpings kommun nu är den kommun i landet som satsar minst kronor per invånare på biblioteket.
Från att aldrig tagit in några vikarier (bortsett från semestertider) är verksamheten nu helt beroende av timvikarier för att gå runt. Att få ihop bemanningen har under flera år varit en utmaning. Redan hösten 2021 fick personalen på huvudbiblioteket uppmaningen att vara solidariska och ta demokratin på sina axlar när verksamhetschefen gick ut till personalen med följande uppmaning:
Uppmanar att du (var och en) tar gemensamt ansvar och bidrar till solidaritet och intern arbetsmiljö gentemot arbetskollegor. Uppmanar till att detta i nästa perspektiv också är en demokratifråga, att folkbiblioteket är öppet och bemannat för de folkbiblioteket är till för, invånarna.
Den långsiktiga lösningen på alla problem var emellertid en omorganisation. En omorganisation som nu genomförts sedan en tid tillbaks och det är nog få som tycker att den har blivit mer effektiv. Snarare har det blivit mer administration och ännu svårare att bemanna biblioteket.
Förra hösten skickades ett upprop underskrivet av en stor del av personalen till bibliotekets ledning. Uppropet handlade om personalens oro över bibliotekets utveckling. Svaret var inte särskilt betryggande utan handlade mest om att vi kommer få mindre och mindre pengar och bli färre och färre framöver. En självuppfyllande profetia som bara gjorde de flesta ännu mer uppgivna.
Nu när verksamhetschefens tjänst ska försvinna har det plötsligt blivit febril aktivitet på biblioteket. Samtidigt som biblioteket visar underskott och det i princip har blivit inköpsstopp och vikariestopp sätts orealistiska mål om att besökarna och utlåningen ska öka med 20%. Det blir bara svårare och svårare att se någon logik i någonting. Mindre ny media och med en bemanningskris som är värre än någonsin ska vi på något sätt trotsa tyngdlagen och rädda demokratin.
Samtidigt som det finns en önskan om fler besökare har det hela tiden blivit mindre och mindre viktigt vilka som bemannar biblioteket och vilken kompetens personalen har. Yrkestiteln bibliotekarie är det inte heller så noga med längre. Ett steg i det är att man nu vill kunna ge alla som anställs titeln bibliotekarie oavsett om de har någon utbildning inom området eller inte. Ett annat är att huvudbiblioteket ska öppna upp och vara helt obemannat mellan kl 8-10 varje vardag. Situationen är nu helt ohållbar för personalen och i slutändan är det besökarna, som inte vet vilken service de kan förvänta sig och när, som drabbas och som får en alltmer utarmad biblioteksverksamhet.