690 miljoner människor lever idag i kronisk hunger. 60 miljoner fler än för fem år sedan – utvecklingen går åt helt fel håll. Det betyder 690 miljoner människor som riskerar att hamna direkt i svält när något oväntat inträffar; en naturkatastrof, väderomslag till följd av klimatförändringar, en pandemi.
Det betyder 690 miljoner människor som går och lägger sig hungriga varje kväll och inte har tillräckligt med mat för dagen, trots att mat är en mänsklig rättighet som fastställs i flera av FN:s kärnkonventioner. Att leva i konstant hunger innebär dessutom att fråntas rätten till utbildning, demokrati och ett jämställt liv där kvinnor och män har samma tillgång till makt, inflytande och resurser i samhället.
Det betyder 690 miljoner människor som, eftersom de inte får i sig tillräckligt med näring, och därtill tvingas lägga all sin vakna tid på att skaffa mat, omöjligt kan klara av att arbeta, utbilda sig eller förändra sin situation.
Men det betyder också 690 miljoner människor med potential att förändra sina liv och ta sig och sina familjer ur hunger och fattigdom – om de bara får en möjlighet. Ett litet mikrolån, en kurs som sår ett frö, en liten tanke om en annan framtid, så frigörs potentialen. En liten verksamhet startas upp, en liten inkomst blir större när fler idéer får möjlighet att realiseras.
690 miljoner människor kan med rätt förutsättningar ge nästa generation helt andra liv. Världshungern är en komplex fråga som handlar om så mycket mer än mat. Det finns självklart inga enkla lösningar som inte kräver några insatser. Att minska ojämlikheten mellan fattiga och rika världen över, som ökar, är inget man gör med en handvändning. Att öka jämställdheten i världen, så att kvinnor stärks och tar sig själva, sina familjer och samhällen ur fattigdom och hunger, är lättare sagt än gjort och även där går trenden åt fel håll. Att ge makt till marginaliserade grupper och minoriteter, som är de som sitter inne på lösningarna på sina problem och vet vad de behöver för att kunna förändra sin situation, är inte heller lätt utan politisk vilja och politiska beslut. Men vi som tror på att det går måste fortsätta prata, synas, höras och kämpa. Vi måste gå samman, vi måste driva på och sätta press på våra politiker att prioritera världshungern och Agenda 2030. Du kan vara en av oss. Var med i kampen mot världshungern, en tyst katastrof som går att stoppa.