Regeringens uppdrag till Folkhälsomyndigheten om existentiell hälsa inom ramen för folkhälsopolitiken bör vidgas till att införa en existentiell dimension i den ekonomiska politiken och välfärdspolitiken.
1. Existentiell hälsa: Från filosofi till medicin
Traditionellt sett tillhörde existentiella frågor fakulteterna för teologi eller filosofi och har därmed ansetts ligga utanför vetenskapens arbetsfält. Frågor som berör existentiellt välbefinnande har därför inte kunna införlivas i folkhälsopolitiken.
En växande och tvärvetenskapligt inriktad biologisk och medicinsk forskning i Sverige och internationellt betonar vikten av existentiell hälsa. Med utgångspunkt i denna forskning har regeringen uppdragit åt Folkhälsomyndigheten att genomföra insatser för att utveckla arbetet med existentiell hälsa inom ramen för den nationella folkhälsopolitiken (Regeringsbeslut 2024-04-18 S2024/00846).
Enligt regeringens mening behöver ett framgångsrikt folkhälsoarbete ta existentiell hälsa på större allvar. Att utveckla det existentiella perspektivet, som en del i helhetssynen på hälsa, är därför en fråga som tydligare bör utredas inom ramen för folkhälsoarbetet.
2. Det existentiella perspektivet bör vidgas
Regeringens uppdrag ser den existentiella hälsan som bortkopplad från den ekonomiska politiken. Internationella erfarenheter visar dock att den existentiella dimensionen bör införlivas i den ekonomiska politiken för att kunna få avsedda effekter.
Den ekonomiska politiken har sitt huvudfokus på BNP-tillväxt. Varje år publiceras en välståndsliga som mäter OECD-ländernas köpkraftsjusterade BNP per capita som ett mått på levnadsstandard. BNP används som ett mått för att beskriva ekonomisk tillväxt i Sverige och publiceras kvartalsvis av SCB.
BNP-måttet är dock existentiellt haltande när olika länder jämförs med andra mått än bara ekonomiska. Kontrasten mellan existentiell hälsa och ekonomisk tillväxt är kanske mest uppenbar när vi jämför USA med mindre rika länder. I USA är BNP per capita 81 585 dollar. Ändå är den förväntade livslängden i landet bara 76 år. Grekland har en BNP per capita på 40 120 dollar och en förväntad livslängd på 80 år.
Detta existentiella gap i det ekonomiska måttet på välstånd ledde till att Nya Zeeland varit det första land i världen som har ersatt BNP med ett mått som inte bara handlar om ekonomisk tillväxt. Synsättet lanserades av Nya Zeelands förra statsminister Jacinda Ardern vid ett toppmöte i Davos:
”I Nya Zeeland har vi ungefär tre procents tillväxt och 3,9 procents arbetslöshet. Med traditionella mått mätt hade folk tittat på oss och sagt "det går bra för er". Men vi har en svindlande hög andel hemlösa och bland den högsta självmordsstatistiken bland unga i OECD-länderna. Vår psykiska hälsa och vårt välbefinnande är inte vad det borde vara”.
3. En välbefinnandeekonomi med hela människan i centrum.
För att skapa en bättre levnadsstandard för nyzeeländare har ett Living standard framework (LSF) tagits fram och använts under åren. Landet har sedan 2019 använt ett ramverk för ”Budget för välbefinnande” (The Wellbeing Budget ). Enligt det ramverket är välmående ”när folk har möjlighet att leva meningsfulla liv med syfte, balans och betydelse”.
Mätverktyget är en systemkombination av ekonomiska produktivitets- och välfärdsindikatorer med existentiella värden och används som stöd åt beslutsfattare. Statsbudgeten styrs och följs upp med hjälp av ett antal indikatorer: Socialt, humant, natur, finansiellt och fysiskt kapital.
Finansiellt och fysiskt kapital fokuserar på produktivitet i ekonomin. Naturkapitalet fokuserar på klimat och miljö. Humankapitalet fokuserar på utbildning och förväntad livslängd och socialkapitalet på existentiella värden såsom känsla av sammanhang, tillit till medmänniskor och offentliga institutioner. Tanken är att dessa mått ska ligga till grund för långsiktiga beslut inom den ekonomiska politiken.
Nya Zeelands holistiska modell för välbefinnandeekonomin tilltalar allt fler länder. Medlemmar av The Wellbeing Economy Governments Partnership (WEGo) – där Nya Zeeland, liksom Island, Skottland, Wales, Finland och Kanada ingår – har också skissat på åtgärder de ska vidta för att utvecklas mot en välbefinnandeekonomi.
Mot bakgrund av denna analys bör regeringens uppdrag till Folkhälsomyndigheten vidgas så att myndigheten, med stöd av Finanspolitiska rådet, kan utreda behovet av att inkludera en existentiell dimension i den ekonomiska politiken och välfärdspolitiken.