Den första atombomben sprängdes i New Mexico, USA. Robert Oppenheimer var projektledare. Han väntade sig en föga imponerande smällare i öknen. Men då han såg detonationen och hörde avgrundsmullret tänkte han på en strof ur Bhagavad Gita: ”Jag har blivit Döden, världarnas förintare”.
Den svenska kärnkrafthistorien började i november 1945, två månader efter bomberna mot Hiroshima och Nagasaki. Tage Erlander tillsatte en Atomkommitté. Det utreddes och forskades. 1947 började den första forskningsreaktorn byggas. Man arbetade för kärnkraft och övervägde mer i hemlighet en svensk atombomb. Det blev en lång resa. I slutet på 1960-talet kom färdiga planer på kommersiell kärnkraft i stor skala. Då började också det folkliga motståndet gry, inte bara i Sverige.
Skulle en kärnkraftsreaktor kunna detonera som en atombomb? Svar nej. Kvar fanns, och finns, den möjliga kopplingen mellan kärnkraft och kärnvapen, att reaktorer råkar ut för olyckor, terroristrisken och att slutförvaringen av utbränt bränsle inte realiserats.
I Danmark bildades Organisationen til Oplysning om Atomkraft (OOA) 1974. Samtidigt jobbade Anne Lund från Århus på Vägverket i Stockholm. Där fick hon kontakt med den svenska alternativrörelsen. Tillbaka i Danmark anslöt hon sig till OOA.
Rörelsen behövde en symbol. Anne tyckte att den skulle vara vänlig, öppen, uttrycka ett hövligt "nej tack" och inbjuda till dialog. I april 1975 ritade hon och Søren Lisberg ett förslag. En leende röd sol på gul botten med texten "Kärnkraft, nej tack". Egentligen ritar jag som en kratta, har hon berättat, men det uppenbart handritade gav genomslagskraft.
Texten "Kärnkraft, nej tack" byttes till "Atomkraft, nej tack". På danska lät "kärn" mer positivt än "atom". Då var kärnfamiljen fortfarande rätt. Första maj 1975 lanserades logotypen som ett märke att bära på tröjan eller jackan. Det slog igenom direkt. Och Danmark byggde ingen atomkraft och fick vindkraft.
Logotypen varumärkesskyddades 1976 i Danmark och flera andra länder. År 2000 lades Organisationen til Oplysning om Atomkraft ner. Då hade den uppnått sina mål: Ingen kärnkraft i Danmark och att stänga Barsebäck. Sen dess bevakas rättigheterna till logotypen av särskild fond, OOA Fonden. 2004 fick symbolen skydd i hela EU.
Skyddet behövs. Många har försökt missbruka symbolen. Men den får bara användas av dem som jobbar för en värld utan kärnkraft. Nu då den industrin åter vädrar morgonluft kan historien upprepa sig.