I sin omprövning av svensk vattenkraft vill regeringen stänga mindre kraftverk. Nu vill extrema miljöaktörer att ägarna själva återställer platserna till ursprungligt skick. Detta tar strypgrepp på privat ägande och företagande. Vi skall inte bara ansvara för och återställa våra egna utan även tidigare generationers ingrepp i naturen.
Detta synsätt vidgar människans kritiserade sociala klanbildning till naturen. Vi ansvarar inte bara för oss själva utan för nuvarande och tidigare släkt och vänner. I synsättet ligger även att naturen måste få leva fritt utan hinder från människan. Utdraget i sina logiska följder ger det för människan absurda konsekvenser:
* Träd, buskar, gräs och blommor i trädgårdar och parker skall få leva fritt utan rensning, klippning och beskärning. Det gynnar biologisk mångfald med många fler intressanta och livskraftiga insekter.
* Om dessa växter och insekter invaderar ditt sommartorp, skall du glädjas åt deras mångfald.
* Om några växter eller insekter bränner, sticker eller biter dig, skall du generöst låta dem hållas. De skall ju också leva!
* Likaså om du i hav eller i djungel anfalls av ett rovdjur. Det har samma rätt som du att leva.
* Inte heller mot baciller, bakterier eller virus får du ingripa. De är också livsformer.
* Du får nog inte ens skydda dig mot fallande träd och grenar. De är naturens gång.
I denna naturens gång får alla andra livsformer utom vi hindra varandra, döda varandra, äta varandra och leva på varandra. Eftersom vi kan tänka och ansvara för våra handlingar, får vi inte utföra dem. Vi får inte odla, skörda, fiska, jaga, bygga eller skydda våra liv och våra verk. I alla fall inte enligt extrema aktivisters nya synsätt. Enligt dem bär vi bara genom vår existens på en arvsynd mot Naturen, som bara kan sonas genom total uppgivenhet. Det är varken grönt eller naturvänligt. Det är brunt och totalitärt!