Hur kan ett av världens rikaste länder låta sina mest utsatta medborgare, de som för länge sedan förlorat hoppet om att återkomma till arbetslivet, leva i fattigdom? Att bli sjuk eller drabbas av skada väljer man inte. Inte heller fattigdom. Din och dina käras trygghet idag kan vara helt förändrad i morgon. Därför rör den här artikeln också dig.
Enligt EU: s mått bör varje person ha en disponibel inkomst på 10 800 -11 200 kronor i månaden för att inte räknas som fattig. I Sverige ligger garantiersättningsnivån för allt fler sjuka och handikappade idag på 8 860 kronor före skatt, alltså flera tusen kronor under fattigdomsgränsen!
Hur kan det komma sig att medan arbetsgivarnas sociala avgifter sjunker och Försäkringskassan går med mångmiljardvinster så dras skyddsnätet åt allt hårdare kring de allra mest utsatta som det skulle skydda? Den del av välfärdssystemet som är uppbyggt av våra skattemedel för att vid behov kunna betalas ut som försäkring har i själva verket sedan många år varit en vinstmaskin med utgiftsminimering som affärsidé. Systemet för beräkning av den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) bidrar starkt till det ”lyckade” resultatet.
Så här går det till: Försäkringskassan beräknar sjukersättningen på ett genomsnitt av individens årsinkomst de närmaste fem till åtta åren närmast före sjukskrivningen, oavsett inkomsten de övriga åren. Ofta har den drabbade under de åren varit sjukskriven eller gått ner i arbetstid som ett desperat försök att hålla sig kvar i arbetslivet. Långa tider av utredningar och överklaganden förlänger processen vilket gör SGI ännu lägre. På så sätt beräknas sjukersättningen ofta på en starkt reducerad lön istället för på full förvärvsinkomst. Sjukersättningen är 64.7 % av årsinkomsten. Med en inkomst som grundar sig på sjukpenning eller deltidslön, så motsvarar SGI inte sällan 30-40 procent av den ordinarie inkomsten!
Eftersom den som saknar anställning inte heller kan göra jobbskatteavdrag, så betalar hen dessutom i själva verket procentuellt mer i skatt än en arbetsför person! Om det ordinarie arbetet redan från början var lågavlönat, så är det alltså inte svårt att komma under fattigdomsgränsen. Med fattigdom följer sämre kost, social isolering, sämre hälso-och sjukvård, utebliven medicinering, beroendeställning, ofta bostadslöshet, dålig tandhälsa och för tidig död. Har ett av världens rikaste länder råd med det? Vi kräver en höjd garantinivå minst i nivå med EU:s fattigdomsgräns.
Att kroniskt sjuka ska ha möjlighet att behålla arbetet och arbeta i den utsträckning de kan samt kompenseras upp till heltid. Att ramtiden vid beräkning av ersättningen ändras till att gälla de 3-8 år man senast hade förvärvsinkomst och följa löneutvecklingen inom yrkeskategorin. Att beräkningsnivån för sjukersättning höjs till 80 procent eller i nivå med sjukpenning alternativt arbetslöshetsersättning.
Att tandvård ingår i ett högkostnadsskydd, liknande i övriga vården, för dem som uppbär sjukersättning, så att alla med sjukersättning har ekonomisk möjlighet att se om sin tandhälsa. Att försörjningsstöd vid sjukdom inte förenas med motprestation och att det omfattar medicinsk behandling, medicinkostnad, handikappboende och liknande som inte innefattas av andra ersättningsformer.
Dessutom måste det till en höjning av taket för boendekostnad, Idag finns väldigt få bostäder under de 5000 kr som är taket. Ännu färre för den som behöver en handikappvänlig bostad. I Facebookgruppen “För en mänsklig sjukförsäkring” kämpar vi gemensamt för att åstadkomma en höjning av sjukersättningen så den går att leva på och för en sjukförsäkring där man inte blir utestängd mitt i sjukdom och behandling.