Det talas väldigt mycket om ABF nuförtiden

Det pratas just nu mycket om ABF, men väldigt lite om folkbildning. För vissa är begreppet diffust, men för andra har det varit helt avgörande i livet. Nu är den under attack.

Folkbildning är fint och viktigt, men inte lika krångligt som det låter. Det är samtalsgruppen för män i Norrköping. Det är studiecirklarna för att bli revisor och kassör i föreningar och den grundläggande cirkelledarutbildningen i Linköping. Det är också Sveriges 156 folkhögskolor runtom i hela landet vars uppdrag bland annat är att bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja utbildnings- och bildningsnivån i samhället. Studieförbunden finns i alla Sveriges 290 kommuner och folkhögskolorna erbjuder kurser i 151. Den når i runda slängar en miljon människor om året, undantaget pandemiåren. 

Folkbildningen ger liv, kunskap och glädje i hela landet och är på så vis ett kitt som håller samman, stärker och utvecklar det svenska samhället och demokratin. Det sitter lappar om lokala revyn på anslagstavlan i byn och om kurser i bugg för daglediga. Människor kan fortbilda sig, omskola sig och engagera sig. Man kan lära sig ett nytt språk, bli bättre på privatekonomi och få möjlighet att söka ett nytt jobb när det gamla försvunnit mitt i livet.  Oavsett var man bor och från vilken samhällsklass man kommer. 

Ett sätt att se på detta är att det kostar samhället en massa pengar, ungefär 4,4 miljarder kronor per år. Som en jämförelse kan nämnas att enligt en kartläggning av SVT har Sveriges fyra största vinstdrivande skolkoncerner under de senaste fem åren gjort 4,6 miljarder kronor i ren vinst. Om vi skall prata samhällskostnader alltså.

Ett annat sätt att se på det är att förstå vikten av att alla har tillgång till utbildning och kultur. Något regeringen, hårt pådrivna av Sverigedemokraterna, tycks vill ändra på. Det är märkligt och man kan spekulera i varför. Kanske vill man inte att alla människor ska lära sig saker, att de inte skall ges bättre förutsättningar att delta i samhällsdebatten eller att kultur som bärs av ”fel” människor inte skall understödjas. Det har vi redan sett många exempel på där SD styr lokalt. För låt oss tala klarspråk. Om folkbildningen runtom i Sverige monteras ned kommer Operan, Dramaten och de akademiska lärosätena ändå att stå stadigt kvar. Var finns rättvisan i det?

Många har mycket att tacka svensk folkbildning för. Sverige är till exempel världens nästa störta nettoexportör av musik. För varje krona som Stim betalar ut till utländska upphovspersoner, samlar organisationen in 2,7 kronor till svenska musikskapare. Hur många av dessa har inte börjat i en källarlokal någonstans som möjliggjorts av ett studieförbund? 

Två stora utmaningar för Sverige just nu är att vi måste bryta segregationen och stoppa gängkriminaliteten. Ingen studiecirkel i världen är lösningen på de problemen. Men det är en del av lösningen; av det förebyggande arbetet för att skapa både en meningsfull fritid och ge kunskap för att kunna få ett jobb. För att få människor att känna delaktighet i samhället och därigenom ett eget ansvar. För att få hela Sverige att leva.

Det pratas mycket om ABF nu, men alldeles för lite om folkbildning. Den är inte en kostnad. Folkbildningen är en investering i Östergötland och i Sverige.