Besöksnäringen är ett ord som rymmer många företeelser, från femstjärniga hotell i våra storstäder till vandrarhem och glasscaféer på landsbygd. Vi inom besöksnäringen är beroende av varumärket Sverige som vi ständigt försöker ge ett starkt, positivt innehåll. Det här är något som också givit resultat. 2018 sysselsatte besöksnäringen 200 800 heltidsanställda, inte bara servicepersonal, även personer inom marknad, ekonomi, försäljning och ledarskap – dvs ett brett spektrum av fantastiska kompetenser. Besöksnäringens bidrag till Sveriges BNP var 2018 108 miljarder. Det året tillkom 3 000 nya jobb inom vår näring. 2019 hade vi i Sverige 68 milj gästnätter. Turister är en viktig del av landets framtid. Vi vet att de besöker oss för varierade upplevelser i vårt vackra land, inte bara god mat, konst och kultur i storstäder, utan också hav, fjäll, skog och sjö.
I vårt varumärke ingår bilden av Sverige som Europas sista vildmark. Närheten till den svenska naturen är ständigt närvarande, skärgården, fjällanläggningar, konferens-anläggningar och camping. Allemansrätten och lokala matproducenter. Nu står vi inför utmaningen att återta de ”förlorade åren 2020/ 2021” som satt näringen på hårda prov. Men inte bara det. Här väntar nya, ännu större utmaningar! Vindindustrins företrädare (läs politiker, vindkraftsentreprenörer, skogsbolag) kräver i sina mark- och havsanspråk att vår skärgård, våra skogar och vår natur tas i anspråk för produktion av vind-el.
Vindkraftslobbyn målar nu upp en framtidsbild där det byggts 100 000 vindkraftverk på land och runt våra kuster. Det kommer effektivt att döda bilden av Sverige som ett välkomnande land med nära natur. Vindindustrin vill att energiproduktionen i Sverige ska öka med fyra till fem gånger dagens nivå. Ökningen ska ske genom utbyggnad av vindkraft. Sverige ska försörja inte bara det egna landet med energi, utan också bidra till världens behov av vind-el bortom 2040. För att nå det målet krävs lands- och havsbaserade vindkraftverk i sådan mängd och av sådana proportioner, att vindindustrin, som en bieffekt, måste skövla vår natur och vår landsbygd. Är idén att ersätta stora delar av besöksnäringens bidrag till sysselsättning och inkomster med export av statssubventionerad el, billig när det blåser och ingen att sälja när det är stiltje och priserna är höga? Jag kan inte få den ekvationen att gå ihop.
