. Även om jag var en ung parvel och knappast kunde särskilt mycket, gav arbetet nära makten insikter om hur det politiska systemet fungerade. På ett påtagligt sätt fanns på den tiden en viss sorts aktning från allmänhet och media inför den politiska makten, ibland rentav en sorts respektavstånd som skapade distans.

På något märkligt sätt besvarades dock detta avstånd med en outtalad respekt från de folkvalda som yttrade sig i att man såg en ära i att stå till förfogande i det öppna samtalet, som om det var en tribut man betalade till det demokratiska system man var satt till att tjäna. Denna oskrivna regel gällde alldeles oavsett om det handlade om att ta emot en uppvaktning på departementet, möta allmänheten på ett torgmöte eller ta en debatt i Folkets hus. Man var tillgänglig.

Men det var förr. Under hösten har jag fått erfara hur dagens makthavare ser på sitt uppdrag (och kanske sig själva) när jag försökt att boka såväl bostadsminister Per Bolund som Finansinspektionens generaldirektör Erik Thedéen till ett fördjupande samtal om deras uppdrag, ungdomars utsatta situation på bostadsmarknaden och inte minst ge dem chansen att bemöta den massiva kritik som de båda får på grund av införda kreditrestriktioner.

Istället för den gamla tidens självklara hållning till det offentliga samtalet bemöts vi av en närmast barnslig snarstuckenhet. Peter Svensson, ”senior pressekreterare” kan stå modell för hållningen som besvarar vår förfrågan med att ”Erik Thedéen av kalenderskäl tyvärr inte har möjlighet att medverka den närmaste tiden”. Men någon annan då? ”Jag har kollat och det är tyvärr samma svar.”

Det hela påminner inte så lite om agerandet från Kinas Sverigeambassadör som visar sin makt genom att ge sig på ett litet land, för självklart har både Bolund och Erik Thedéen tid om SR Ekot eller DN ringer. Men det hela är tyvärr talande i dessa tider där taktikspel, spinndoktorer och det mekaniska upprepandet av inövade talepunkter fått ersätta det gamla folkrörelse-Sveriges dygder.

Nej Bolund och Thedéen, det här duger inte. Framförallt är ni själva bättre än att bete er som någon sorts modern Machiavelli. Det är bara när Fursten vågar öppna sina grindar som han får möta folkets kärlek. Men först och främst handlar det om respekten för det öppna samtalet. Och sitt eget ämbete.