Det ekonomiska läget är kärvt och nyligen meddelade Norrköpings kommun att man ska spara 360 miljoner nästa år. Visst är det viktigt att oavsett ekonomiskt läge fundera på vad en kommun ska ha för verksamhet och i vilken omfattning. Det finns säkert goda skäl att se över, prioritera och få bort onödiga kostnader. Men politikerna hade sluppit dra i nödbromsen om kommunen bara hade jobbat mer strategiskt med sina inköp.
När det kommer till att kapa onödiga kostnader finns det ett viktigt område som länets kommuner, Region Östergötland och andra offentliga organisationer inte får glömma och det är offentliga upphandlingar. Det rör sig om stora summor varje år för inköp av allt från toapapper och tvål till fordon, byggnationer och avancerade IT-tjänster.
I Sverige handlar det offentliga varor och tjänster för 800 miljarder varje år och i Norrköping handlar kommunen och de kommunala bolagen för i runda slängar 4 miljarder per år. Det är mycket pengar, även för en kommun. Vissa kommuner har satt fokus på upphandlingsfrågan, arbetar strategiskt med inköp och inför så kallad kategoristyrning för att få bättre kontroll och styrning över inköpen som görs. Ett viktigt syfte är också att kapa kostnader och få en mer träffsäker upphandling när det blir tydligare vad som ska köpas in och varför.
I Västerås har man påbörjat ett sådant arbete i kommunen och de kommunala bolagen, som varje år handlar för närmare sex miljarder kronor. Det är en process som tar tid men när den är fullt genomförd räknar kommunens upphandlingschef med att spara drygt 10 procent på upphandlingarna. Det är knappast växelpengar ens för en kommun. Det är en besparing som ligger i linje med vad många andra organisationer som infört kategoristyrning har sparat. Flera stora myndigheter arbetar redan på det sättet, som Skatteverket, Arbetsförmedlingen och Trafikverket. Stora organisationer brukar kunna räkna med att spara mellan fem och 15 procent genom att införa kategoristyrning.
För Norrköping skulle besparingen sannolikt bli högre än de 360 miljoner som beslutsfattarna i kommunen nu vill spara. Det ena behöver naturligtvis inte utesluta det andra. Om kommunen både prioriterar i verksamheten och gör smartare upphandlingar skulle det vara möjligt att både förbättra välfärden och sänka skatten ner mot Sverigesnittet. För en familj med genomsnittliga inkomster hade det gett 500 kronor mer i plånboken varje månad – ett välbehövligt tillskott för många när ekonomin blir kärvare både för det offentliga och för privatpersoner.
