De flesta av oss är troligen överens om att året 2020 var ett skitår. Men det finns dem som har haft ett riktigt skitår. Vi pratar om alla de kvinnor som lever i farliga relationer. Den isolering som tillkommit i och med covid-19 restriktionerna, medför en större risk för att inte kunna upptäcka eller hjälpa kvinnor som utsätts för mäns våld. Då kvinnorna tvingas till att stanna hemma oss förövaren.
Vi i SSU Norrköping vill som så många andra få ett slut på detta elände och vi tycker att det här problemet har fått alldeles för lite utrymme under pandemin. Detta är ett stort samhällsproblem då dessa brott sker bakom låsta dörrar. Blir det svårt för rättsväsendet och civilsamhället att ingripa för att hjälpa dessa kvinnor.
På jämställdhetsmyndighetens hemsida (https://www.jamstalldhetsmyndigheten.se/) kan vi läsa att man vet att antalet anmälda misshandelsbrott ökade med 4 procent första halvåret under 2020. Jämställdhetsmyndigheten påvisar att man även har kunnat konstatera en marginell ökning av anmälningar angående våld i nära relationer. Men de är tydliga med att det ännu inte finns någon klar nationell bild av situationen.
Vi är dock övertygade om att en anledning till att ökningen inte är så tydlig är för att man har svårt att ta hjälp med att våga göra anmälningar då mannen finns i närheten större delen av tiden. Eftersom de båda tvingas till att vara hemma i och med pandemin. Förutom det så har pandemin lett till permitteringar och uppsägningar, och det är därför inte säkert att kvinnorna som lever i destruktiva förhållanden har de ekonomiska resurserna till att ta sig ut ur förhållandet på egen hand.
I sveriges radio P4 Gotland den 6 jan kl 14 intervjuades Li Grebäck ordföranden för kvinnojouren Trots om hur de hade försökt att underlätta för kvinnor att ta kontakt med dem. Grebäck berättade att Trots har startat en chat som man kommer åt via hemsidan. Hon berättar att skillnaden mellan chatten och vanliga sms är att de inte ser vem avsändaren är vilket gör att man kan vara helt anonym om man så vill.
En chatt kanske inte löser allting. Men det är viktigt att man kan kommunicera enkelt med kvinno och tjejjourerna utan att man som offer kan bli spårad av förövare. Vi vill poängtera att kvinno och tjejjourerna gör ett väldigt viktigt jobb och att vi gläds åt att regeringen har beslutat att ge ytterligare 40 miljoner till kvinno och tjejjourerna. Däremot så löser inte pengar allt.
Vi ser en stor kompetensbrist på samhällets sida och det behöver vi göra någonting åt. Därför skulle det vara bra om det bedrevs mer forskning inom detta område. Men också att vi medborgare får ökad kunskap om vad våld i nära relationer innebär. Alla har till exempel inte koll på att våld i nära relationer inte behöver handla om fysiskt våld utan att det även kan handla om psykisk och ekonomiskt förtryck. Ska vi kunna arbeta med att få bort våld i nära relationer måste vi veta vad det innebär. En kanske ger förövaren mer än en chans i hopp om att det ska bli annorlunda. Men det är inte den drabbades uppgift att tillgodose mannens behov, förändra honom eller acceptera det som sker innanför stängda dörrar där det bara är offret och förövaren. Det är inte heller den drabbades uppgift att ta sig ur misären, det är samhällets uppgift.