Lorentz Tovatt och Agneta Niklasson skriver i Folkbladet om vindkraftens ekonomi och om Moderaternas ”extrema motstånd” mot vindkraft. Men de båda miljöpartisterna nämner inte att det i samtliga fall där kommuner säger nej till vindkraft sker det genom beslut av politiska majoriteter. Och inte heller att Miljöpartiet många gånger ingår i de majoriteterna.

Några exempel på det är Stömne, där Miljöpartiet var det första partiet i kommunen att säga nej, med hänvisning bland annat till den biologiska mångfalden och till närliggande områden med höga naturvärden. I Munkedal röstade partiet nyligen tillsammans med en majoritet i fullmäktige för ett kommunalt veto mot etableringen Skottfjället och i Finspång kom beskedet härom veckan att man tillsammans med alla partier utom Vänsterpartiet ställer sig negativa till Holmens storskaliga etablering. En större granskning av kommuners vetobeslut som gjorts av Smedjans Tobias Samuelsson visar att Miljöpartiet även sagt nej i bland annat Jönköping, Uppvidinge, Filipstad, Uddevalla, Sollefteå och Kinda.

Så vari ligger det extrema? Precis som M och många andra har MP på lokal nivå problematiserat den industriella vindkraften. Utifrån påverkan på människors hälsa och boendemiljö, biologisk mångfald, bevarande av skog och natur, friluftsliv, en levande landsbygd och demokrati och självbestämmanderätt. 

Helhetsbilden kring både hållbarhet och ekonomi för vindkraft är en helt annan än den skribenterna vill måla upp. Den väderberoende vindkraften behöver alltid balanseras upp av andra kraftslag, ofta fossila. Den kräver ett kraftigt utbyggt nät som även det tar stora icke-förnybara resurser i anspråk. Och när det väl blåser så är priserna redan idag låga. När det sedan är vindstilla spelar det ingen roll hur många vindkraftverk som ställs upp. Vi får nu en försmak på ett elsystem utan planerbar energiproduktion.

Genom politiska beslut har vindkraften också getts förtur i energisystemet vilket påverkat lönsamheten för både kärnkraft och vattenkraft negativt. Inte undra på att investerare utan tanke på Sveriges energiförsörjning trängs i kön för att tjäna pengar på vindkraft. I en framtid där även anslutningsavgifter för havsbaserad vindkraft ska betalas av konsumenterna är det inte konstigt att det vid en första anblick ser billigt ut. Sänkta fastighetsvärden i vindkraftens spår är ett annat exempel på kostnader som vindkraftsexploatörer vältrat över på landsbygdsbefolkningen. Någon annan ska alltid ta notan.

Oavsett hur mycket vindkraft som byggs kommer den aldrig att kunna vara den universallösning som Lorentz Tovatt och Agneta Niklasson vill få det till. På systemnivå fungerar det helt enkelt inte, det blir dyrt och leder till mer utsläpp samtidigt som elpriserna skenar och naturvärden och människors livsmiljö förstörs.

Frågan om vår framtida energiförsörjning är stor och komplex. Den kräver ett helhetsgrepp utifrån noggrann analys av behov och tillgängliga systemlösningar, utan fastlåsning vid ett energislag som med framgång marknadsförts som ”grönt” och ”hållbart” av starka krafter. Starka krafter med ekonomiska intressen i vindindustrin, men som knappast tål närmare granskning varje sig det gäller koldioxidutsläpp, fossil backup-kraft, långsiktig miljöpåverkan eller lönsamhet utan subventioner eller förtur i energisystemet.