Det duger inte att hoppas på det bästa för elen

För hundra år sedan bodde ungefär en fjärdedel av Sveriges befolkning i USA. Kloka statsmän genomförde reformer som innebar att självhushållning ersattes av penningekonomi.

Ett vindkraftverk av alla som finns och som kanske kommer att finnas? Dagens debattör är skeptisk.

Ett vindkraftverk av alla som finns och som kanske kommer att finnas? Dagens debattör är skeptisk.

Foto: Nicklas Kihlberg

Debatt2022-06-10 09:51
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Despoti övergick till demokrati. Det grundades svenska företag som fortfarande är världsledande. Ingenjörerna ersattes efter hand av affärsmän som förstod hur man kunde tjäna pengar på den marknad närmast mirakulöst uppstått.

Därefter tog politiken vid. Det genomfördes reformer som omfördelade ett ökat välstånd, så att alla, även de sämst lottade, fick del av välståndsökningen. För egen del fick jag förmånen att gå i det som då sannolikt var världens bästa utbildningssystem. Man kan diskutera årtal men någon gång under tiden 1990 – 2010 övergick initiativet från politiken till affärsintressena. Det senaste exemplet kommer nu. Staten verkar ha givit upp företrädet att driva samhällsutvecklingen och att utreda konsekvenserna av stora samhällsförändringar.

Tidigare har bedömningen av olika samhällsförändringar vanligtvis skett genom Statens offentliga utredningar. Den uppgiften har nu överlåtits till privata affärsintressen. Den i modern tid största investering som över huvud tagit förekommit – övergången från ett energisystem som byggts på vattenkraft och kärnkraft, till en energiförsörjning som bygger på vind och sol – utreds idag av konsultföretaget Sweco. Ett konsultföretag vars vinstintressen är knutna till den pågående vindkraftsutbyggnaden. Sweco är t ex ansvariga för det vindkraftsprojekt som Holmen driver i Norra Östergötland. 

Vad säger då Swecos utredning om den förestående förändringen av vårt energisystem?

Som jag uppfattar saken har Sweco kommit fram till att staten – dvs svenska skattebetalare, alternativ svenska el-abonnenter– måste investera minst ettusen miljarder kronor för utbyggnad av stamnätet och för anslutning av planerad havsbaserad vindkraft. Det innebär i sin tur att tyska elkonsumenter kommer att få en del av sin energikostnad finansierad av svenska skattebetalare/elabonnenter. Att betala bistånd till andra är vi vana vid, och att subventionera tyska el-abonnenter kanske i solidaritetens och den tyska energifattigdomens namn kan vara väl använda pengar.  Värre är att det system för energiförsörjning som staten driver inte kommer att fungera, om vi lyssnar på kunniga tekniker. El finns bara de dagar när det blåser. Ståndpunkten – vi får hoppas på det bästa – känns vare sig betryggande eller som resultatet av en väl genomförd konsekvensanalys.