I media synes den övervägande åsikten vara att yttrandefriheten är så värdefull att man får acceptera att koranen bränns offentligt och att en statschef publikt hängs upp och ner som docka på samma sätt som man behandlade Mussolini under andra världskriget. Enligt min uppfattning är dessa handlingar helt oacceptabla och kan absolut inte försvaras utifrån uppfattningen att yttrandefriheten är så värdefull att man får acceptera rent skändliga handlingar. Trots att jag rör mig ganska mycket bland människor har jag ännu inte stött på någon som tycker annorlunda.

I Sverige är inte handlingar av ovan angiven art straffria utan är, enligt 16 kap. 16 § brottsbalken, åtalbara. I den allmänna prioritering som polis och myndighet måste verkställa blir brott enligt angiven bestämmelse inte särskilt ofta aktualiserade. Detta är naturligtvis inget argument för att vara passiv. Detta så mycket mer som förfarandet väckt stor internationell uppmärksamhet, särskilt i den muslimska världen. 
Där ett uttalande av Organization of Islamic Cooperation (OIC) givit uttryck för att man under inga förhållanden kan godta handlingar av den typ som förekommit i Sverige.

Typiskt är att reaktionen blir så stark utanför Sverige beroende på att vi under 1900-talet sekulariserats intill den grad att vi knappast uppmärksammar kränkningar av religiösa uttryck.

Det skulle inte skada om vi återupplivade en viss känsla för andliga värden, vilket skulle berika vårt offentliga liv i många avseenden.