Sune Björklöf väver in sin berättelse om alla personer som verkat på bruket med beskrivningar av den allmänna samhällsutvecklingen som ägarna och arbetarna på Borggårds Bruk har haft att hantera vid sidan av själva företagandet och det produktionstekniska hantverket i stort.
Sune Björklöf berättar i bokens andra kapitel om "Stångjärnssmidet under Rosenstrålarna 1661-1792". Den Rosenstrålska ägarlängden inleds med Anna Eriksdotter Rosenstråle (1661-1682) och avslutas med Brita Charlotta Rosenstråle som ägde bruket mellan 1778 och 1792.
Det är i början av 1600-talet som den privata företagsamheten sätter fart i Sverige. Staten upphör alltmer att driva järnbruk; de arrenderas ut eller säljs till enskilda företagare, berättar Björklöf.
Klassen av relativt välsituerade handelsmän och bruksägare växte i takt med att den ekonomiska aktiviteten ökade i landet. Vägarna blev bättre och handelsfartygen blev större och fler när inte krigandet längre tog alla resurser. För den mycket stora majoriteten av befolkningen som var knuten till landsbygden förändrades dock inte tillvaron nämnvärt. Villkloren socialt och ekonomiskt var usla och därvidlag var trakten runt Borggård ingen undantag.
Sune Björklöf skriver att bergshanteringens och malmförädlingens arbetare hade det bättre i ett avseende: De var befriade från att bli soldater". Vilket såklart var en fördel. Utskrivningen till soldater till de "eviga krigen" var i själva verket en av de pådrivande faktorerna bakom det svenska armodet på landsbygden. Mängder av män fick ge sina bästa år till krigandet ute i Europa och många av de som alls kom hem, kom hem som invalider. Å andra sidan var bergshantering ett så hårt arbete att det användes som straffarbete för brottslingar.
Man plågades också av missväxt och hungersnöd på grund av både kyla, torka eller regn under långa perioder på 1600- och 1700 talen. Pestsmittor spred sig över landet. Under Karl XII: s regeringstid 1697-1718 minskade befolkningen i Sverige med 12 procent; 160 000 personer. "Den sociala misären var omätlig", skriver Björklöf. Men tjugo års fred från 1679 och framåt gav ändå viss respit för tekniska och industriella framsteg. Yrkeskunskaperna blev allt viktigare. Läs mer om Borggård nästa söndag.