Det tog tio år för FN:s medlemsstater att förhandla fram barnkonventionen. I år firar den 30 år. 196 länder har skrivit under. USA är det enda land som inte ratificerat konventionen. 1/1 2020 blir den lag i Sverige efter många års opinionsbildning av och med våra svenska barnrättsorganisationer i spetsen.
I och med att barnkonventionen blir svensk lag tillskriver vi barn de rättigheter vi tidigare tillskrivit alla vuxna och det skapas ett verktyg för att stärka barns rättigheter i praktiken. Barnets bästa kommer i främsta rummet på ett tydligare sätt än i dag. Lokala och statliga myndigheter liksom rättsväsendet måste tillämpa rättigheterna i konventionen så att den får ett större genomslag i ärenden som rör barn. Detta kräver både en ökad kompetens att lyssna till barn och att göra barn delaktiga i beslut som rör dem.
UNICEF har som enda barnrättsorganisation FN:s mandat att övervaka hur länder lever upp till barnkonventionen. Hur ska vi tillgodose barns rättigheter de kommande trettio åren? Den största utmaningen är klimatkrisen som kommer att drabba barnen värst, speciellt de fattigaste och mest utsatta.
Mer än hälften av all koldioxid som hamnat i atmosfären genom förbränning av fossila bränslen har släppts ut de tre senaste decennierna. Vi som lever nu har en stor skuld mot kommande generationer. Torka och översvämningar kommer att minska matproduktion. Hunger och undernäring kommer att öka. Antalet miljöflyktingar uppskattas av FN från 200 miljoner till 1 miljard år 2050.
2017 levde 300 miljoner barn i områden med kraftigt nedsmutsad luft. Ett av fyra barn lever i krig eller katastrofzoner. 30 miljoner har lämnat sitt hem, och befinner sig på flykt.
Några har flytt hit och ska få det skydd och stöd som de har rätt till enligt barnkonventionen. Situationen idag är att ensamkommande barn som varit under 18 år vid ankomst till Sverige och saknar skyddsskäl, skickas tillbaka när de fyllt 18 år. Tidigare fick de flesta barn permanent uppehållstillstånd.
Klasskillnaderna har ökat, likaså barn i relativ fattigdom. Segregation och bristande integration hotar barns rätt till en god uppväxt.
En annan brännande fråga är den psykiska ohälsan hos många barn och unga speciellt flickor. En närliggande fråga är den omfattande exponeringen på sociala medier som många unga är utsatta för, alltifrån nedsättande omdömen till rent hat och hot.
Idag finns många brister i hanteringen av våld mot barn. Barn utsätts för våld av närstående trots agaförbudet som infördes 1979 och trots nationella strategier och föreskrifter. Mörkertalet är stort särskilt bland yngre barn och vissa utsatta grupper.
Med Barnkonventionen som lag krävs en metodutveckling inom Socialtjänsten, skolan, polisen och Migrationsverket, där barnets bästa utreds mycket grundligare än idag. Med ändrade metoder stärks barnets ställning i relation till föräldrar och myndigheter.
Utmaningarna kan kännas övermäktiga. Det som inger hopp är det enorma engagemang vi möter bland unga över hela världen i Greta Thunbergs fotspår. Det måste vi ta vara på och förvalta väl genom att skapa plattformar för delaktighet som involverar barn på deras villkor.
Många kvinnoorganisationer i Sverige har arbetat länge för jämställdhetsintegrering/budgetering. Nu är det dags att sätta fokus på barnen. Mitt krav idag är: Genomför barnrättsintegrering/budgetering. Barnkonventionen som lag blir ett verktyg att använda i praktiken.