Finanskrisen 2007 – 2008 lyckas inte vända utvecklingen. De ekonomiska klyftorna fortsätter att öka. 95 procent av pengarna till återhämtningen efter krisen tillfaller den rikaste topprocenten. Resultatet beror på växande skillnader mellan fattiga och rika. Den bedömningen gör Karl Marx av sin samtid. Likheten med vår tid är slående.
Stormrika investerare köper exempelvis dyra lägenheter och fastigheter i London för att få kapitalet att växa allt fortare. Investerarna bor inte ens i sina lyxiga bostäder. De förblir tomma och oanvända i en mångmiljonstad där vanligt folk har enorma svårigheter att hitta en bostad.
Fastighetsinvesteringarna i London stämmer väl överens med Marx beskrivning av kapitalets skadeverkningar. Thomas Pikettys bok “Kapitalet under det 21 århundradet”. är en modern variant av Karl Marx “Kapitalet”. Piketty hävdar att avkastningen på kapital är högre än tillväxttakten. Inkomstklyftorna ökar eftersom kapitalägandet växer. De rikaste blir allt rikare och lämnar allt större förmögenhet i arv till sina barn.
Även i Sverige är utvecklingen densamma säger Piketty. De redan rika har gynnats av att förmögenhets- och arvskatten avskaffats och skatten på högtaxerade fastigheter sänkts.
Fattigdomen i världen är en inkomstkälla för rika länder. Skuldsatta u-länder betalar mer än vad de får i lån och bistånd av kapitalstarka i-länder. År 2007 hade 1125 miljardärer i rika länder kapitaltillgångar på 4,4 biljoner dollar. En femtedel av miljardärernas tillgångar skulle räcka till att ge hela jordens befolkning utbildning, dricksvatten, hälsovård och sjukvård.
Marx beskriver sin samtids ekonomiska orättvisor som resultatet av skillnader i ägande. Thomas Piketty kommer fram till samma resultat som Marx om vår samtid. Skillnaden är att klyftorna ökar.