Åratal av nedskärningar och bristfällig uppmärksamhet från politiken har lett till att personalen i många fall går på knäna i sina försök att hinna med sitt arbete. Man styrs av extremt komprimerade scheman som många gånger knappt lämnar utrymme att ta sig mellan brukarna. Läget har dessvärre ytterligare försämrats i och med den kris som nu sveper över Sverige; många inom verksamheten vittnar om att man hamnat i en direkt ohållbar situation.
Detta återspeglas i stressade besök hos landets äldre där en stund av mänsklig kontakt och samtal ofta resulterar i bara en snabb titt på klockan och ett vädjande ögonkast. Konsekvensen blir alltså inte enbart att personal stundtals känner missnöje och hopplöshet inför sin arbetssituation utan framförallt drabbas brukarna negativt. Våra äldre som varit med och byggt upp vårt land ska inte behöva känna sig illa till mods och som en belastning för att de upplever behov som tar i anspråk av den lilla tid som finns tillgänglig.
Som en ytterligare utmaning hanterar omsorgspersonal idag riskerna kring COVID-19. Att upprätthålla Folkhälsomyndighetens rekommendation om att hålla två meters avstånd till andra människor är direkt omöjligt för omsorgspersonal. Kärnan i uppdraget är ju att hjälpa äldre svårt sjuka individer med personlig hygien, tandborstning, dusch, på- och avklädning samt hjälp vid måltider. Personalen gör sitt yttersta med de resurser och rekommendationer de fått men har trots det inte kunnat förhindra smittan från att spridas. Information, direktiv och insatser från regeringens och myndigheternas sida har antingen varit otillräckliga eller kommit alldeles för sent och avsaknad av adekvat skyddsutrustning är fortfarande högst oroande. Det är hög tid för regeringen att säkra nödvändig skyddsutrustning för landets omsorgspersonal och att man förmår Sveriges kommuner att aktivt påbörja arbetet med att ge omsorgspersonal adekvat skyddsutrustning och en humanare arbetssituation. Inte bara för deras egen skull utan framförallt med omtanke för våra äldre.
Såväl experter som ansvariga myndigheter berättade tidigt att våra äldre utgör den mest sårbara riskgruppen. Att då inte se till att personal testas och ges adekvat skyddsutrustning är bortom all rim och reson. För att personal ska känna sig trygga och kunna utöva en trygg och säker omvårdnad är fullgod skyddsutrustning det minsta man kan begära.