Behövs planer? Många på högerkanten ser planering som ett otyg som sossarna hittat på. Byggherrar och en hel del politiker ser planering som en hinderbana. Jobbig att ta sig runt på. Hellre gå runt om eller allra helst gena förbi. Kristdemokraten Stefan Attefall lyckades som byggminister nästan kvadda systemet. Nu är han landshövding och har inte gett upp. Har skaffat sig ett utredningsuppdrag från Tidöregeringen och tar nya tag.
Är planering ett sossepåhitt? Svaret är nej. Det är en urgammal metod att skapa förutsägbarhet och trygghet.
Redan de gamla egypterna tillämpade planering. Då Nilen steg och översvämmade de bebodda markerna och sedan sjönk återställde lantmätare, en sorts präster, de fastslagna fastighetsgränserna. Visby byggdes upp planmässigt med långgator och tvärgående gränder. I Norrköping är Slottsgatan en del av plan från sent 1500-tal, en av de första med raka gator.
Emellanåt har ägandet setts som helt överordnat allt annat. Sigfrid Siwertz roman "Selambs" och författaren Rudolf Värnlunds "De frias bojor" har verklighetsbakgrund. Bottenlöst snikna exploatörer sålde tomter till skötsamma arbetare, men vägrade sen släppa till mark till gator, vatten och avlopp. Det blev misär. 1875 kom lagkrav på att städer ska ha stadsplan. Kraven på innehåll skärptes successivt och har ökat.
Att få till en plan har blivit ett omfattande arbete. Utöver det som kommer att synas, bebyggelsen, gatorna och de allmänna platserna ska kommunen garantera att området fungerar och att inga hinder dyker upp för den som ska bygga. Vatten? Check. Avlopp? Check. Tillfarter? Check. Parkering? Check. Fornlämningar? Check. Undergrund? Check. Skredrisk? Check. Brandskydd? Check. Flora och fauna? Check. Strandskydd, Natura 2000 mm? Check. Buller och andra störningar? Check. Skolor och dagis? Check.
Listan kan göras längre. Och den görs längre allteftersom nya problemområden tillkommer. Internetuppkoppling. Strålsäkerhet. Klimatanpassning.
Att prioritera bland önskade planprojekt har länge varit årets, ┣ näst budgeten, jobbigaste uppdrag för kommunpolitikerna. Man försökte ducka, men är numera tvungen att ge besked om ett planarbete ska påbörjas.
Populärt kallas det "plantillstånd". Den som fått "tillståndet" tror ju gärna att nu är det bara lite formaliteter kvar. I Plan- och Bygglagen heter det "planbesked". Det borde heta "planprövningsbesked". Beskedet är bara starten på en lång rad prövningar.
Kan planprocessen göras enklare och en del krav sänkas? Attefall verkar vara tvärsäker. Ta bort eländet så ordnar det sig ändå. Jag tror inte att det är så enkelt. Att bygga efter en gällande plan ger trygghet, och om det inte vore för Attefallshusen en trygghet att grannarna inte kan ställa till det hur som helst. Jag tror ändå att det är möjligt att förenkla och ändå ge bra resultat. Vatten, avlopp, solvinklar och rimligt bullerskydd behövs. Utformningen är väl så viktig som förr. Där har det enligt min uppfattning ofta spårat ur på senare decennier. Samtidigt är det viktigt att behålla den demokratiska processen där grannar och expertis har inflytande.
För att återvända till "plantillstånd". Sluta skriva så! Det ordet är en styggelse. Även PBL behöver ändras, det ska stå "planprövningsbesked" så att alla fattar vad det är frågan om. En noggrann demokratisk process där förslag granskas och rimliga kompromisser hamras fram.